Den här grejen har jag gått och grunnat på ganska länge. Och nu tycker jag det kan vara dags att lyfta på locket. Jag förväntar mig folkstorm och hatmejl, eller åtminstone en och annan kommentar.

Vi ska nämligen snacka genus.

Grabbar i köket, typ.

Jag har nämligen observerat något i min egen bekantskapskrets, och jag är lite nyfiken på om det är fler än jag som märkt samma sak – att killarna tar över mer och mer i köket.

Själv tror jag faktiskt att jag numera kan utnämna mig köksansvarig i hsuhållet. Visst, IT-mamman lagar mat emellanåt, periodvis rätt ofta, men faktum är att jag är den som gör det oftast. Inköpen har dessutom legat på min lott i många år.

Gradvis har jag nu även börjat inse att jag är långt ifrån ensam om detta. Det finns flera killar i min bekantskapskrets som i princip manövrerat ut sina partners ur köket, eller åtminstone tagit över en större del av ansvaret.

Inte överallt – absolut inte. Om jag tänker igenom min extremt heterogena bekantskapskrets av vita, svenskfödda medelklassfamiljer i villaghetto, så tror jag fortfarande att kvinnorna har en liten majoritet i köksparlamentet. Men killarna börjar ta mer plats.

Och det är här jag ska komma till min poäng: det har ju egentligen ingen betydelse. Jag tänker inte starta Facebookgrupper för att vinna könskampen om köksherraväldet! Det känns bara skönt och normalt, och jag hoppas att mina grabbar kan växa upp och se det som helt naturligt att pappa fixar middag. Eller mamma.

Och inte som när jag växte upp, då karlarna höll sig så långt från köket de kunde, trots att deras fruar ofta jobbade lika mycket som de själva gjorde.

Hur ser det ut i din omgivning? Skriv en kommentar och berätta!