Marabous chokladkakestrategi nuförtiden är ju tämligen kristallklar. Den stående frågan på utvecklingsavdelningen tycks vara: Vad kan vi hälla i?

I vissa fall funkar det utmärkt. Marabou Digestive är till exempel kanongott. I andra fall är det katastrof, som Marabou Sommar med små läbbiga jordgubbsbitar.

När det trillade ned ett smakprov på den senaste innovationen, Marabou Polka, i postboxen, skakade jag bara på huvudet med ett leende. What will they think of next?

Eftersom jag numera i stort sett avhåller mig från alla godsaker utom nötter, så har jag bara smakat två rutor Marabou Polka. Dessa två rutor smakade jag dock med desto större koncentration, för att kunna identifiera hur jag skulle formulera min sågning av produkten. Att det skulle bli en sågning var ju självklart…

Det var därför med stor förvåning som jag märkte att jag faktiskt gillade denna märkliga skapelse.

Riktigt mycket.

Den fick mig att associera till barndomens Marianne-karameller, med den där blandningen av karamellsötma, pepparmint och choklad. Men Marabou Polka har fått till balansen bättre, kanske beroende på att chokladen faktiskt är det första som landar på tungan medan Marianne har gömt det bästa på insidan.

Kommer jag att köpa igen? Nej. Men det beror inte på att den inte var god, utan att jag nu bestämt mig för att få ned mitt BMI till ett tvåsiffrigt belopp.