Julen närmar sig med stormsteg.

Det märks på många sätt. Frostnupen morgonpromenad, och häromdagen kom första laddningen med glöggprover.

Mitt i allt detta lanseras förstås nya produkter även i mathyllan. Bland annat Arlas senaste innovation, som du kan se på bilden till höger.

Nu gillar jag visserligen enkla och smarta idéer. Grädde gillar jag också – jag äter det till frukost varje dag. Men de här produkterna gör mig konfunderad.

För det första: Jag gillar inte tanken på tillsatt smak av jordgubb eller choklad. Det gör mig olustig till mods, men ok: jag förstår att det kan och bör finnas efterfrågan på en sådan produkt.

Min andra invändning är av det tyngre slaget. Vispgrädde med 27 procents fett? Det förstår jag överhuvudtaget inte. Jag trodde vi hade lämnat fettfobin bakom oss. Och alldeles oavsett vad vi anser om fettets farlighet: det här är en njutningsprodukt, som knappats kommer att konsumeras till vardags. Det finns ingen som helst anledning att mixtra med den för att få ned fetthalten på det sättet.

Och jag blir extra betänksam eftersom den faktiskt kallas vispgrädde. Kommer den att tjockna när man vispar? Det är ju inte alltid självklart att vispgrädde går att vispa, tyvärr. Och om den nu faktiskt tjocknar, hur går det till rent kemiskt?

Frågorna hopar sig. Och så här framåt halv sex en fredag lär det bli svårt att gräva fram svaren.