Min kollega Jonathan skrev en notis i vårt nyhetsbrev igår om Coops senaste medlemspanel. Interesting stuff, tycker jag, eftersom undersökningen visar att 66 procent av de som svarat i panelen säger att det ‘fortfarande’ är mödrarna som står för den mesta matlagningen i hushållet. Sån här statistik kan vara jätteintressant eller supertramsig. Det beror väldigt mycket på. Jag ska villigt erkänna att IT-mamman länge varit den som stått för den absoluta lejonparten av vår matlagning. På senare tid har jag försökt att skärpa mig, men det går sådär. När man har svårt att få tiden att räcka till, så är det svårt att prioritera middagsmaten. Hursomhelst – Coops panel väcker en rad frågor hos mig, och dessa frågor tänkte jag kasta ut här i sajberspejs medan jag väntar på att ett nytt operativsystem laddas hem till Magics dator, så att jag kan installera det på min dator som fortfarande ligger nere för räkning.

• Hur är det i ditt hushåll? Är det kvinnan som regerar i köket?
• Hur är det bland dina vänner och bekanta? 
• Varför regerar kvinnan? För att mannen gömmer sig, eller för att han inte blir insläppt på kvinnans territorium? 
• Är det egentligen viktigt/önskvärt att uppnå någon form av perfekt balans mellan de husliga arbetsuppgifterna?
• Är det i så fall också viktigt/önskvärt att uppnå någon form av perfekt balans när det gäller andra arbetsuppgifter, som exempelvis däckbyte, trädgårdsarbete och idrottsaktiviteter? 

Sådär kan man hålla på. Och det lyser säkert igenom i mina frågor, men jag tycker inte det viktiga är vem som gör maten. Om mamma suger på att fixa käk, medan pappa tycker det är kul – då är saken klar! Och tvärtom. Problemet är väl när arbetsuppgifterna ifråga känns trista, och ingen anmäler sig frivilligt. Då får man dela på det, men faktum är att jag ändå tror att man tjänar på att låta en person vara ansvarig. Eller som man brukar säga i näringslivet: 

Delat ledarskap är inget ledarskap.

Samtidigt tycker jag det är bra att mina barn får lära sig att matlagning är en könsneutral syssla. Jag vill att mina söner ska se det som en naturlig sak att laga mat. Skulle gärna vilja se att min dotter kände sig komfortabel med att byta däck också. Men hon är bara tre år, det lilla livet. Så det hinner vi jobba på.