Hemlisvällingen har kommit

Äntligen dök den upp i min butik: hemlisvällingen.

Hemlisvällingen görs av Semper och har smak av banan och plommon samt tillsats av lactobacillus reuteri, en så kallad snäll bakterie. Snälla bakterier kan vara bra mot allt möjligt, och just den här har efter omfattande studier visat sig vara bra på att hålla magen i balans samt minska antalet infektioner och korttidsfrånvaro från dagis.

bananplommonvalling.jpegVarför kallar jag den hemilsvälling, förresten? Jo, det beror på att när jag skrev att Semper planerade den här lanseringen, så blev jag kontaktad av företagets informationschef som en smula bekymrat undrade hur jag hade fått reda på det. Det var nämligen inte offentligt än.

I sådana lägen vill man gärna kunna säga att det är ett resultat av gediget journalistiskt fotarbete. Efter slitsamt grävande i otaliga hålor och efter ett ihärdigt och smart intervjuande av motvilliga personer, har jag kunnat pussla ihop bitarna och presentera sanningen. Och att jag inte kan röja mina källor, eftersom det är deras grundlagsskyddade rättighet att vara anonyma. Eller nåt sånt.

Men det sa jag inte. För informationen kom från ett simpelt pressmeddelande från Sempers partner Biogaia, som utvecklat den snälla bakterien. Där hade kommunikationen klickat, uppenbarligen.

Nåväl, nu har jag införskaffat den hemliga vällingen. Nästa steg blir stenhårda tester under verklighetsnära förhållanden av en verklig expert: Lilla Larsson, tvåkettalft år.

Mannen i de svarta shortsen

Det känns som om han börjar gäcka mig nu. Ibland ser jag honom flera gånger om dagen, och jag börjar nästan bli besatt av att få reda på vem han är.

Jag ser honom alltid på samma ställe, gåendes på gångvägen längs havet, bort mot det stora dataföretagets flotta kontor. Han har alltid samma outfit: svarta shorts, träskor och en svart t-shirt som han håller i handen. Detta gäller oavsett temperatur. Det kan vara tio grader, men om solen skiner så verkar denna mystiska man vara på gående fot. Iklädd shorts och tofflor och med en t-tröja i handen.

Hans ålder kan vara vad som helst mellan 55 och 75, fast mer troligt mellan 65 och 70. Han är såklart solbränd och har mörkt hår där hårfästet har börjat krypa bakåt på sidorna, men lämnat en halvö kvar i mitten, som skjuter fram i pannan likt en spjutspets. Magen är rund, stabil och välmående, brunbränd och hårig.

Han ser alltid glad och nöjd ut. Även Magic har stött på honom flera gånger på sina cykelturer, och senast hörde han mannen språka med någon. Den andra personen frågade: “Fryser du inte?” Det var just en sån där dag – plus tolv grader och femton sekundmeter som vräkte in från havet. Men soligt.

“Nejdå”, svarade mannen. Han måste vara eskimå eller nåt. Och när jag körde längs gångvägen idag, efter att ha lämnat barn och handlat, spanade jag intensivt. Men då var han inte där. Det kändes nästan lite tomt.

Skolmat av stjärnkock

Skickliga propagandamaskiner bakom Arla, Svensk Mjölk och Årets Kock har sett till att ingen missar att en del svenska skolor kommer att få besök av årets kock. Nån tävling, tror jag, där eleverna kan vinna skolmat av en stjärnkock.

Jag vet inte vad jag tycker om det. Måste ju vara rätt knäckande för bambatanterna att veta att barnen är beredda att ställa upp i en tävling för att slippa deras mat.

Men egentligen var det inte alls det jag tänkte skriva om, utan om Mats Karlsson. Han jobbade som kökschef på Grand Hôtel och sade upp sig för att bli – just det: bambatant. LIte hårddraget, men det var faktiskt i princip så, även om Mats förstås inte är nån tant.

Istället är han ansvarig för skolköket på Sjöstadsskolan, den första nybyggda kommunala skolan i Stockholm på tolv år. Ungarna älskar Mats mat, och föräldrarna tigger om recepten med gråten i halsen, eftersom deras barn inte vill ha något annat.

Ett bevis för att det går att göra bra skolmat, men att det krävs vissa saker: Kunskap och engagemang, till exempel. Och för Lärarnas Tidning avslöjar Mats sitt viktigaste knep: Han betraktar eleverna som kunder.

Jag gör vågen.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.