En ny och uppdaterad fråga (på Gittos begäran)

Skrev igår en kortis om en ny undersökning om vad folk tycker är viktigast i butiken. Då nämnde jag att jag själv sällan handlar i den manuella charkdisken. Inte för att jag har något emot den, utan för att jag ofta har ont om tid och tycker att sortimentet av färdigpackade varor är utmärkt nuförtiden.

Jag fick lite mothugg av Gitto, som är en varm förespråkare för manuell chark. Förmodligen representerar jag och Gitto varsin ytterlighet på skalan, men jag tyckte ändå att det vore intressant att höra hur ni läsare ser på den manuella charken.

Så jag lade upp en ny fråga – och då började Gitto faktiskt stampa och skrika!

Can’t have that, can we?

Så nu har jag ändrat frågans svarsalternativ och nollställt svaren. Du som hann svara innan, får gärna svara igen.

Säg vad du tycker – ett klick är allt som behövs för att ge din röst. Och har du något mer som du vill säga i frågan, är du varmt välkommen att lämna en kommentar. Det är bara att klicka på “comments” här nedanför och låta orden flöda.

Och förresten: Du ska inte vara rädd att Gitto hoppar på dig om du inte svarar som hon tycker. Ditt svar är helt anonymt – och Gitto är dessutom en mycket snäll och älskvärd person.

Ingen lightläsk, tack

…åtminstone inte om man frågar Salts läsare. Jag har haft en webbfråga uppe i ett par veckor nu, och resultatet är rätt entydigt: Salts läsare är inte inne på lightspåret. Inte på läskspåret heller, faktiskt.

De allra flesta svarar “Köper aldrig läsk” på min fråga. Av de 358 som svarat har 37 procent givit detta svar. 27 procent svarar att de aldrig köper sockerfri läsk, medan 18 procent svarar “Ibland” och lika många svarar “Alltid”.

Klicka här, så får du se resultatet i sin helhet.

Cappuccino is da shit

Nu tror ni jag ska börja mumla något osammanhängande om sånt där italiensk pyskaffe med en massa skum och grejer, men sorry. När det gäller kaffe är jag en ultrakonservativ, reaktionär bakåtsträvare som med stor tvekan närmar sig allt utom en stor kopp nybryggt Mollbergs Blandning.

atkins_morningshine_cappuc.jpgIstället tänkte jag berätta om två olika produkter som jag nyss provsmakat, och som mot min förmodan föll mig på läppen rejält.

Daim Cappuccino är en så kallad limited edition, en tillfällig lansering av en Daim med smak av cappuccino. Jag gillar Daim och den här varianten är nästan bättre än originalet. Balansen mellan kaffe- och chokladsmak och den krasande knäckplattan är perfekt. Det finns egentligen bara ett minus. Det gamla vanliga med Daim. När man ätit klart sitter det kakor av genomhärdad plastic padding överallt i mina tänder. Karius och Baktus gillar således den här godbiten minst lika mycket som jag gör.

Den andra cappuccinoprodukten jag testat överraskade mig ännu mer. Minns ni Atkins, doktorn som tyckte att vi skulle banta med smör, grädde och kött? Han är visserligen död, men hans ande lever kvar i form av en diger flora med böcker samt ett varumärke som sitter på diverse olika livsmedelsprodukter. Som till exempel Morning Shine Cappuccino Flavour.

Fick ett prov i posten häromdagen, och när jag skulle åka och hälsa på min nyopererade mor på sjukhuset i tisdags, stoppade jag den i fickan. Som lite nödproviant om jag skulle bli hungrig på hemvägen.

Jag har smakat många Atkinsprodukter förut och många smakar artificiell skit, rent ut sagt. Så när jag stod i hissen på väg ned genom våningarna på Norra Älvsborgs Lasarett, var det utan större förväntan jag öppnade förpackningen och tog en tugga.

Tuggade förstrött. Tittade förvånat på biten jag höll i min hand.

Men… oj… vad… Det var ju… Det var ju gott!

En perfekt mjuk, men ändå lite knaprig, konsistens med nötig, smörig smak som blandas med vit choklad. Och så någonstans långt därinne gömmer sig den lilla, lilla cappuccinosmaken. Mums. Faktiskt.

Mamsen mådde bra, förresten. Förvånansvärt bra med tanke på den stora operationen hon genomgått, men hon har mycket krut kvar och är redan hemma igen.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.