IT-mamman har snöat in på nästa grej: podcasting. Vi letade just fram en gratistjänst som borde funka ihop med hennes WordPress.com-blogg, och då var hon fast.

“Ok, jag testar lite. Kan du röra ihop en pannkakssmet?”, säger hon, med ögonen klistrade mot skärmen. Jag inser att jag är på väg att förlora kontakten och måste agera snabbt. Jag griper till en taktik som äldste sonen Magic börjat utnyttja allt oftare.

“Nej.”

Det tar några sekunder, sedan rycker hon till. Ögonen slits med viss möda från skärmen och hon vänder sig mot mig.

“Vadå nej?”

“Jag kan inte göra pannkakor”, svarar jag. Vi har varit gifta i över sexton år. Det är ingen nyhet att jag suger på pannkakor (pun intended). Men jag vet samtidigt att detta är ett slag jag kommer att förlora. Delvis. Jag kommer att göra pannkakssmet, för det är förstås busenkelt. Det har jag fakiskt gjort förr.

Däremot kommer hon aldrig att låta mig steka pannkakorna. Det gör hon själv. När smeten stått i kylen en stund. Och podcasten är klar.

Så kommer det att bli, och därför måste jag lämna er nu: Jag har en smet att fixa.