Snark. Kan någon väcka den där gumman Tö nu? Och göra det ordentligt den här gången? Det är faktiskt den 7 april idag. Jag har ställt mina skidor på vinden.
Category Archives: Byn där jag bor
Partykoma
Ändrade just min status på Facebook till “recovering from a serious party coma.”
Gårdagens 40-årsskiva blev en riktig höjdare. Födelsedagsbarnet, Fru Herrekipering, hade fixat till en finfin italiensk buffé och vid bordet blandades trivsam konversation med allsång och diverse fröjd och gamman. Gästerna utgjordes av en ganska spretig blandning, som du kan läsa mer om här. Tankarna snurrar nu för fullt inför min egen, snabbt annalkande, högtidsdag.
När maten var undanstökad, åkte bord och stolar bort och discokulan snurrade igång. Vi hade blivit förvarnade om att det vankades disco, och så blev det. Efter en något tveksam inledning blev det full fart på dansgolvet, och idag har jag rejäl träningsvärk på ett antal ställen.
Hela söndagen har framlevts i ett slags partykoma, orsakat av hög fysisk aktivitet i kombination med ett visst alkoholintag. Nu börjar jag känna mig som folk igen, men fruktansvärt trött. Så det blir nog godnatt rätt snart efter Parlamentet.
För dig som undrar
…och tycker att jag är en usel matskribent, som går på krogen och sedan bara går hem och skriver “hygglig mat” på min blogg, så kommer här en mer uttömmande redogörelse för gårdagens besök på italienska krogen i byn där jag bor.
En rolig detalj med krogen i fråga är att den ägs av Putte, a k a Herman, en snubbe som under gymnasietiden rörde sig i kretsar som stundom tangerade mina. Han är son till en av bygdens mest framgångsrika Ica-handlare, och driver numera pappans butik med den äran. Tillsammans med sin fru har han dessutom byggt upp ett smärre krogimperium som låter tala om sig även utanför vår lilla trakt. En av krogarna har exempelvis porträtterats i TV4-rpogrammet När & Fjärran.
En annan rolig detalj med italienska krogen är att den ursprungligen var en frisersalong. Som sedan blev en kombinerad frisersalong och pub, där man faktiskt kunde få sig ett glas rött medan frisyren ansades.
Hursomhelst – till maten. Jag beställde kvällens special, som bestod av en underbar cheesecake med rotsaker och kronärtskocka. Det var en överraskande god innovation, där den friska färskosten visade sig trivas kalasfint i sällskap med de blyga rotfrukterna.
Huvudrätten var en pasta med grillat kycklingbröst, vilket låter rätt alldagligt. Pastan var precis al dente och serverades med en mustig liten sås fylld av små godsaker som syltlök, kapris, paprika och bacon. Tyvärr var den ena av kycklingbitarna en aning överstekt och båda bitarna var egentligen en lite, lite torra som de ofta blir vid grillning. Men jag var hungrig, så det slank ned. Och pastan och såsen var som sagt mycket bra.
I övrigt smolkades upplevelsen en liten aning av osäker och lite rörig service som endast med viss möda klarade av vårt önskemål om delad nota. I slutändan drabbades dock krogen själv mest av detta, då en bortschabblad förrätt fick strykas från notan.
Så till knäckfrågan: Kommer jag tillbaka? Absolut – alternativen i byn är i princip obefintliga. Fast det ryktas att frisördynastin som en gång startade detta ställe är på gång med något nytt. Det ska förstås udnersökas.