Stoppa pressarna – Doddes skrotar lådan

Fick just veta att McDonald’s skrotar sin barnmåltid Happy Meal.

Ossj.

Fast riktigt så drastiskt är det såklart inte. Det handlar snarare om att McDonald’s återigen försöker gå den vanskliga balansgången mellan att ge kunderna det de vill äta och det de borde äta.

Därför har man bara modifierat det beprövade konceptet en smula. Lådkonceptet har skrotats och ersatts av…

Tada – Happy Meal enligt tallriksmodellen!:

nyahappymeal.jpg

Tre alternativ kommer att erbjudas: Ett med hamburgare, ett med Chicken McNuggets och ett med en kycklingburgare. Till menyerna ingår ett fullkornsbröd och en “mini-pommes frites.” Till detta serveras drycker som lättmjölk, äppeldryck eller vatten samt morots- eller äppelpåsar.

Bra eller dåligt? Både och, som vanligt. Bra att barnen lär sig sunda matvanor. Inte lika smart att spika fast färdiga menyer – om jag fattat rätt kan man till exempel inte få en äppeljuice till sin hamburgare.

Blir detta en succé? Tja, jag tror inte försäljningen kommer att öka särskilt mycket, men den lär inte minska heller. McDonald’s är McDonald’s, och har man lovat barnen att gå dit så gör man det. Starkaste lockbetet med Happy Meal är inte – och har aldrig varit – maten. Jag tror inte särskilt många barn kommer att protestera över att man får mjölk eller juice istället för läsk, bara man får sin leksak och kanske till och med får dra en repa i rutschkanorna och de andra lekattraktionerna.

Testrapport från Lilla Larsson, tvåkettalft

bananplommonvalling1.jpeg“Titta här, vad jag har köpt till dig! Ny välling!”

Lilla Larsson, tvåkettalft, tittar förundrat på paketen i några sekunder. Sedan bestämmer hon sig. “Javillhaa sånn!” Förpackningsdesignen med två glada barn funkar uppenbarligen.

Vi blandar vällingen enligt konstens alla regler, och Larsson deltar med glada tillrop. “Skaddu skåka? Skåka nu, pappa!” Jag skakar. “Javill trucka!” Visst, jag ska bara ställa in tiden först. “Så, nu kan du trycka.”

När vällingen snurrat i mikron sina 30 sekunder skakar jag igen, och vi sätter oss i fåtöljen. Det är en liten rutin som hon gillar, och varken jag eller IT-mamman brukar protestera. Att sitta där med en tvåkettalft-åring i knät är tämligen mysigt. Vällingen åker ned med den vanlig racerfarten, och när jag försöker få henne att berätta vad det smakade, blir svaret: “Deva gått. Deva GÅTT!”

Det blir nog godkänt för Sempers nya välling: Fullkornsvälling med plommon, banan och lactobacillus reuteri.

Eh, rejäla produkter?

Jag är mycket, mycket svag för – och fascinerad av – finlandssvenska. För det första låter det ju mysigt, men sedan rymmer denna dialekt av svenskan en hel del överraskningar. Ibland helt banala saker, som att man säger int’ istället för inte eller använder prepositionen “åt” istället för “till”.

“Jag säger godmorgon åt dig”, kan exempelvis Mark tänkas säga till Jonas vid frukostbordet.

Som sagt . man fattar ju ändå, det är mest charmigt.

Men idag upptäckte jag en lokal variation i finlandssvenskan som jag aldrig hört förut, och den fyller mig nästan med lite misstro. Kan det stämma, eller är det helt enkelt så att det är en journalist på finska TV-bolaget YLE som inte kan sin finlandssvenska riktigt?

I en artikel om rättvisemärkta varor omnämns nämligen dessa som “rejäla produkter.” Organisationen som vill puffa för dessa kallas “Föreningen för främjande av rejäl handel” och i nästa vecka inleds en “nationell vecka för rejäl handel”.

Den här behöver jag hjälp med, helt enkelt. Finns det några finlandssvenskar bland läsarna som kan berätta om det verkligen heter så? Klicka i så fall på länken “comments” här nedanför, eller kontakta mig här. Detta måste ju bara redas ut, hur nördigt det än är.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.