Category Archives: I-landsproblem

Historiens vingslag

Jo, det är faktiskt så. Idag är en historisk dag i det löfvingska hushållet. Vi kommer nämligen att få vår första leverans av mat som beställts via nätet.

Du som läst den här bloggen innan vet att jag väntat på och tjatat om detta i åratal. Under några år åkte jag land och rike runt (nåja…) och höll föredrag om nätmaten, mumlandes lite buttert om det faktum att ingen av leverantörerna behagat köra till byn där jag bor.

Visst – ett tag prenumererade vi på Linas Matkasse. Men det var liksom inte the real thing.

Jag har inget emot att handla i en vanlig affär. Det är bara det att tiden inte riktigt räcker till. Dessutom ser jag att näthandeln har en massa andra fördelar, just när det gäller mat. Kopplingen mellan recept och inköpslistor, sparade listor med favoriter som man köper regelbundet osv.

IMG_2083Minns när jag var inbjuden att prata på finalen i Tastelines tävling “Årets Hemmakock” 2012. Jag satt vid samma bord som Tomas Kull, vd för Mathem (som då precis förvärvat Tasteline) och beklagade mig över att jag inte kunde handla i deras nätbutik – medan Svanesund fanns med på listan över leveransorter. För att ta sig till Svanesund från Mathems lager i Göteborg kör man lämpligast länsväg 160. Den går 300 meter från mitt hus. Och för att komma sista biten måste man dessutom passa en färja!

Tomas är gammal logistiksnubbe. Han höll med om att det var konstigt. Så sedan dess har jag regelbundet varit inne och kollat om Mathem börjat leverera till vårt område. Och häromdagen så hände det plötsligt! Den röda dialogrutan blev grön, och med darrande händer kunde jag lägga min första beställning. Visste knappt vad jag skulle beställa, bara ATT jag skulle beställa.

Och imorse kom det där meddelandet som du ser här intill. Då var lyckokänslan total. Äntligen har jag fått tillträde till nutiden.

Roger på Posten ringde – del 2

Om du inte läste inlägget jag skrev igår, så kanske du ska göra det först. Annars kommer du kanske inte att fatta så mycket av detta…

postloggaSom vanligt är jag ute i allra sista minuten när jag forsar över Götaleden mot Nils Ericsson-terminalen för att hinna med min buss.

Då ringer telefonen. Under stress och möda lyckas jag fiska upp luren ur fickan, medan jag älgar vidare mot Stenungsundsexpressen.

“Hallå Ställann! De e Roger på Posten!”

Han sa att han skulle börja jobba klockan fyra idag, och klockan är 16.14. Jag kan inte låta bli att le för mig själv.

“Dö, nu har ja snackat me Ölla på posten i Stenöngsund. Hon har vatt på Kvantöm å letat, men ditt paket finns itte där. De e pötts väck asså. Jäddra skömt… Men du vet Ölla, hon e postis. Hon vet va hon ska leta efter å så. Hon visste vecket paket de va, vettö. Hon hade sett de, å de va tydligen lite svåt å läsa adressen å så där. Antagligen däfför som Kvantöm har skeckat tebaka de. Så du blir nog tvöngen å reklamera detta. Ja e lessen asså, men paketet e väck.”

Jag har ju haft detta på känn. Och Rogers engagemang och rättframma ärlighet gör det svårt att bli förbannad. Det blir till att reklamera och hoppas på turen. Paketet är ju försett med streckkod, och borde egentligen vara lätt att spåra. Inte omöjligt att det dyker upp igen.

Ska även passa på att nämna, för alla som ifrågasatte det förnuftiga i att beställa en router från Taiwan och vänta nästan två år innan den kommer (om den kommer…), att det inte var en helt vanlig router. Du kan läsa mer om den här, om du är nyfiken.

Roger på Posten ringde

Det här är en ganska besynnerlig historia som tar sin början i januari 2013. Jag ska bespara er alla tradiga detaljer, den korta versionen låter såhär:

  • Jag beställde en router från Taiwan i januari 2013
  • Jag visste att det skulle dröja minst 9 månader tills jag fick den
  • Det dröjde ett år och 9 månader, men den 24 september låg avin i min brevlåda

Äntligen!, tänkte jag.

Det var fel tänkt av mig. Nu börjar nämligen en lustiger (not so much) dans:

  • Jag åker till Ica Kvantum för att hämta paketet. Ica Kvantum säger “Det har vi skickat till postterminalen!”
  • Nästa dag åker jag till postterminalen. Postterminalen säger “Oj! Det har vi skickat tillbaka till Ica Kvantum!”
  • Några dagar senare åker jag till Ica Kvantum: “Nej, det har vi skickat till postterminalen!”

 

Och nu är vi framme vid dagens datum. Imorse åkte jag till postterminalen och möttes av beskedet att “Den har vi skickat till postterminalen – i Göteborg!”

Så jag åkte till postterminalen i Göteborg och möttes av två motvilliga tanter som ställde anklagande frågor av typen “Men varför skulle de ha skickat det hit? Varför skulle de inte låtit det ligga kvar? Det är ju bara några dagar sedan du fick avin?” Till slut lackade jag ur ganska rejält (jo, det händer faktiskt att jag gör det) och förklarade att det var mitt paket, som de hade slarvat bort och att borde sluta ställa insinuanta frågor och istället leta upp paketet.

“Men det finns inte här. Vi har inga försändelser här, allt skickas vidare!”, svarar tanterna med stigande desperation i rösten. Till slut tittar den ena på den andra och säger beslutsamt: “Vi får ringa Roger.”

Efter en lagom dos hattande och fnattande fram och tillbaka etableras kontakt med Roger. Och rätt vad det är står han där i luckan på Postens företagscenter på Kruthusgatan i Göteborg. Han ropar på mig och ger mig en telefonlur. Jag får prata med en ännu mer förvirrad kvinna på Postens Företagscenter på Arlanda. Samtalet ger ingenting, jag lägger på och ger Roger luren. Han tittar på mig med ett leende och säger på klingande jöttebåsska: “Ja ska renga te Ica i Stenöngsönd. Å ja ska renga te påsten i Stenöngsönd åckså. Ja tror nämmligen att ditt paket ligger på en hölla där nånstans. Iblann e de så. Man får säjja te dåm å sluta kålla i datan å gå ut å leta i höllera istället.”

Han får mitt nummer, och sedan tittar han på mig igen.

“Ja renger daj ida. De låvar ja.”

Dagen går. Roger ringer inte. Jag är egentligen inte så förvånad. Kommer hem till familjen, ger mig ut på en springtur. Kommer hem och ser att jag har ett missat samtal och ett meddelande i röstbrevlådan.

“Hallå Ställann! De e Roger på posten. Du kan la ringa maj på detta nömret. Ja, de e mitt hemnömmer här, men du kan la slå maj en signal när du hör dätta.”

Klockan är runt sju på kvällen. Det känns inte helt bekvämt, men jag ringer ändå. Roger står i köket och lagar mat. Han berättar att han pratat med både Kvantum och Posten. Kvantum säger att paketet inte finns där.

“Men Ölla på posten, vettö, hon kände änna igen detta. Hon vesste vecket paket de va! Hon e rätt säker på att de legger på Ica. Så hon ska åka dit en sväng imårrn innan jåbbet å kolla. Så ja renger daj imårrn!”

“Okej, tack”, svarar jag och lägger på. Lite osäker på vad jag just varit med om. Men en sak förstår jag: det behövs fler Roger i den här världen.

Update: Är du nyfiken på vad som hände sen? Läs fortsättningen här.