Det känns som om han börjar gäcka mig nu. Ibland ser jag honom flera gånger om dagen, och jag börjar nästan bli besatt av att få reda på vem han är.
Jag ser honom alltid på samma ställe, gåendes på gångvägen längs havet, bort mot det stora dataföretagets flotta kontor. Han har alltid samma outfit: svarta shorts, träskor och en svart t-shirt som han håller i handen. Detta gäller oavsett temperatur. Det kan vara tio grader, men om solen skiner så verkar denna mystiska man vara på gående fot. Iklädd shorts och tofflor och med en t-tröja i handen.
Hans ålder kan vara vad som helst mellan 55 och 75, fast mer troligt mellan 65 och 70. Han är såklart solbränd och har mörkt hår där hårfästet har börjat krypa bakåt på sidorna, men lämnat en halvö kvar i mitten, som skjuter fram i pannan likt en spjutspets. Magen är rund, stabil och välmående, brunbränd och hårig.
Han ser alltid glad och nöjd ut. Även Magic har stött på honom flera gånger på sina cykelturer, och senast hörde han mannen språka med någon. Den andra personen frågade: “Fryser du inte?” Det var just en sån där dag – plus tolv grader och femton sekundmeter som vräkte in från havet. Men soligt.
“Nejdå”, svarade mannen. Han måste vara eskimå eller nåt. Och när jag körde längs gångvägen idag, efter att ha lämnat barn och handlat, spanade jag intensivt. Men då var han inte där. Det kändes nästan lite tomt.
Stockholmarna ibland oss minns förmodligen italienaren, som alltid gick klädd i kalsonger, sommar som vinter, ute på stan. En maffig gubbe med en våldsam svart hårkalufs, som såg ut som Vesuvios utbrott.
Alla trodde väl att han var psyksjuk tils han en dag blev intervjuad i någon kvällis (eller om det nu var Metro) och berättade att han var fult noral i övrigt, men led av nån mysko sjuka som gjorde klimatet i de flesta av jordens bebyggda trakter för kallt för honom; han hade flyttat till Sverige bara för att det var för varmt i hemlandet.
Nu har jag iofs inte sett honom när jag varit i Stockholm de senaste åren, så han måtte ha jagats iväg av den globala uppvärmningen till norra Grönland eller nåt sånt.
Och apropå konstiga gubbar fanns det under min uppväxt i södra Vätterbygden en kuf där med långt ZZ-Top-skägg, som efter sin hemvist uppe på en avlägsen höjd kallades Dumbergarn, och som hade en obehaglig förmåga att dyka upp precis överallt. Ibland trodde jag att han var ett resultat av tidiga experiment med kloning, för han kunde ploppa upp utanför fönstret, på samma tåg, ja precis överalt.
Nu skickade mamma precis ett klipp ur Jönköpings-Pesten där det stod att någon bränt ner hans hus och slagit sönder hans bil. Mystiken tätnar. Spåren leder alla åt ett håll… frågan är bara vilket.
Sorry, korr: “…nån mysko sjuka som gjorde klimatet i de flesta av jordens bebyggda trakter för VARMT för honom” ska de va föståss
Ok, men det ska stå “fult noral”, eller? 🙂
DET låter verkligen som nån mysko sjuka.
Jag säger som Arne Anka, om det där med att tänka innan man talar.
Newton: Han finns fortfarande i Sthlm och knatar omkring med magen i vädret. Ser allmänt välmående och nöjd ut så än har växthuseffekten farit så illa fram med honom.