Jodå, jag lever. Ni som tittat in på bloggen och undrat var jag är – här kommer ett litet livstecken. På Midsommardagen åkte IT-mamman, Magic, Legolas, Lilla Larsson och jag på vår efterlängtade semester i norra England.
Det finns massor att skriva om vår vistelse här, men av erfarenhet vet jag att det är svindyrt att koppla upp sig med mobilen och jag har helt enkelt haft mer lust att göra andra saker. Så jag har helt enkelt struntat i er läsare. Eller rättare sagt: prioriterat andra saker.
Men nu måste jag stilla klådan och skriva några rader. Problemet är bara vad jag ska börja med? Det finns så mycket att berätta. Om översvämningarna, högertrafiken, maten, dörren som gick i baklås, den underbara byn, fantastiska bokhandlar, värdelösa Ryanair eller när jag tvingades dyka i en soptunna på ett köpcentrum i Newcastle.
Får nog pytsa ut det lite under de kommande dagarna för att kompensera lite för min frånvaro sedan förra veckan. Då kanske jag kan locka er att komma tillbaka… 
Avslutar med en liten bild från den viktigaste anledningen till att vi är där vi är: Alnwick Castle, slottet där viktiga scener ur de två första filmerna om Harry Potter spelades in. På gräsmattan här filmades exempelvis den spännande quidditch-matchen, om någon minns.
Vad är det som pågår?
Total bloggtystnad. En lång stund. Inte likt mig. Men det har varit en snurrig dag, som innehållit visiter till soptipp, Systembolag, bilverkstad, Ica Kvantum och en hel del annat. Nu är klockan snart tio, och jag ska sätta mig och skriva fakturor. Imorgon tänkte jag nämligen fira Midsommarafton i glada vänners lag, och i övermorgon bär det av. Till England, jaja.
Fish and chips, instant coffee and crunchy peanut butter – I’m on my way. Spetsar också på att testa några udda saker: Coca-Cola Orange (lite som Fanta Black Orange fast tvärtom, säljs i en limited edition i Storbritannien just nu – ska se om jag kan få med mig en liten donation till Fulcola-killarna) och den nordengelska specialaren chip buttie. Oh jäh.
Bionade – öl, läsk eller groggvirke?
Fick produktprover på en ny dryck som ska lanseras i Sverige. Den heter Bionade och är en storsäljare i Tyskland. Enligt den svenska leverantören ASBA ska det här betraktas som en alkoholfri sällskapsdryck, det vill säga ett alternativ till exempelvis ölen på krogen.
Bionade bryggs och jäses på samma sätt som öl, men i övrigt är likheterna få.
Jag börjar med att testa Bionade Litchi. Min absolut omedelbara association är… Schweppes Limonada. Ni tänker “Say what?”, men jag ska förstås förklara. Följ med mig till semesterön Madeira, ute i Atlanten en bit ovanför Kanarieöarna. Det är mitten av 70-talet och Lillasyrran Ozzy och jag är på charter med vår ömma moder. Ozzy och jag badar pool iförda t-tröjor med det ruggigt fräna trycket “Orusts Grundskolor” på magen. Emblemet var en stor ring med tre sillar i mitten, vill jag minnas. Vi badar på en country club nära vårt hotell i Funchal.
Det är varmt.
Stellan är typ sju bast och konstant törstig. Vid poolen finns en bar, och här upptäcker Stellan Schweppes Limonada. Förmodligen en av få drycker som en sjuåring bör dricka ur barens sortiment. Jag lär mig snabbt att handla Schweppes Limonada av bartendern, som alltid ler när jag kommer med mina skrynkliga och fuktiga escudo-sedlar. Under veckan på Madeira klunkar jag säkert i mig tjugo liter Schweppes Limonada. I like. Det är ett schysst barndomsminne.
Och det är det första som landar i mitt huvud när jag dricker Bionade Litchi. Fast den är inte på långa vägar lika god. Smaken är faktiskt rentav mesig och blaskig. En blek kopia. Lite syrlig, men i övrigt… Nej. Och det smakar definitivt inte litchi. När jag dricker mer tänker jag Schweppes igen, fast nu groggvirke. Sånt som inte är gjort för att drickas på egen hand.
De två övriga varianterna, fläder och ingefära-apelsin, smakar nästan på pricken likadant. Skillnaden är förbluffande liten. Flädersmaken är dock ett kvarts snäpp godare – den smakar en aning mer. Drycken uppges vara kalorisnål, och jag gissar att det gått ut över smaken. Lite socker hade inte skadat, faktiskt.
Bionade har belönats med prestigefyllda priset Sial d’Or, som delas ut till nya produkter med stor potential. Den kallas “Tysklands trendigaste törstsläckare”. Jag fattar inte varför. Jag har också svårt att förstå det här med färgen. Flädervarianten är röd. Litchivarianten är ljust gul. Borde det inte vara tvärtom?