Fick en vänlig förfrågan från Ulf Ternström, som driver tre McDonald’s i Göteborg: Skulle jag vara intresserad av att komma och testa kedjans sommarnyheter?

Har Påven löjlig mössa? Sover Dolly Parton på rygg? Det är frågor av samma kaliber. Mitt svar är självklart ja. (Och för alla er som tycker att jag säljer min själ genom att låta mig bjudas på mat: Välkomna till verkligheten. Utan den här typen av inbjudningar skulle jag inte ha en chans att driva den här bloggen. Och jag låter inte mitt omdöme grumlas. Så, tillbaka till maten nu.)

Huvudnyheten för sommaren är Chicken Gourmet. En bit kycklingbröst (många kallar det kycklingfilé – jag tvekar) i ett lantbröd, serverad med tomat, bataviasallad och en senapsdressing. Kycklingen kan fås grillad eller friterad, och jag gillade absolut den friterade bäst. Senapsdressingen gav ett skönt mjukt sting åt smaken. En ganska enkel komposition, och kanske just därför funkar det ganska bra. Nackdel: aningen kladdig och svår att äta. Troligen en mardröm bakom ratten, där jag intar de flesta av mina McDonald’s-måltider. Dessutom är jag beredd att sätta en peng på att detta blir en produkt som tar någon minut extra att göra, vilket tvingar mig att köra till den förhatliga parkeringen för att vänta på min mat. Det gillar jag inte, även om jag vet att personalen i köket sliter som illrar.

En annan nyhet som jag gillar skarpt är spenatrullen. Jag är fullkomligt såld på vårrullar, och detta är en helt OK variant. Visst, det smakar McDonald’s. År 2007, vilket innebär att jag saknar en smula salt. Men ändå – den är god.

Övriga nyheter för sommaren är ganska många, men kan sammanfattas med ett ord: Glass. Jag kunde omöjligen smaka mig genom alla nyheter (skulle dessutom vidare till ett möte i Halmstad) men fick i alla fall chansen att prova på en av sommarnyheterna: McFlurry Cornetto, som kommer i två varianter: jordgubb och choklad.

Till min stora förvåning gick jag igång rejält på jordgubbsvarianten. Den var rejält smaskig och de små chokladvåffelchipsen gav en perfekt brytning till den söta jordgubbssmaken. Chokladvarianten kändes alldeles för mastig och blaffig med en sliskig översöt och krävande chokladsmak. Dessutom var den inte lika snygg. Efter flurrandet såg chokladvarianten mest geggig ut, medan jordgubbscornetton såg riktigt fräsch ut. De två flurrisarna är annars egentligen identiska. Enda skillnaden är jordgubbsås på den ena och chokladsås på den andra. Tillsammans med mjukglass och de små frasiga våffelchipsen (med och utan choklad) som egentligen utgör själva cornettodelen av flurryn.

Sammanfattningsvis ställer jag mig rätt positiv till flera av sommarens nyheter hos McDonald’s. Under förutsättning att de serveras snabbt, för det är trots allt fortfarande den primära anledningen att man väljer McDonald’s. Detta är dessutom en aspekt  som debatteras mycket inom McDonald’s, berättar Ulf Ternström: Hur bred kan menyn vara utan att servicenivån blir lidande?

Mitt svar på den frågan är att man nu befinner sig farligt nära gränsen.