Uppmärksamma bloggläsare har noterat att jag har en bil till salu. Uppmärksamma bloggläsare har också noterat att eftersom jag bytte bil i juni förra året, så borde jag ha sålt den för länge sedan.

Men livet är inte alltid riktigt så enkelt. Därför har avyttringen av detta fordon dragit ut en smula på tiden. Men nu är den i alla fall utannonserad. Började med Blocket. Alla kollar Blocket. Tre-fyra snubbar hörde av sig, en kom hit och provkörde.

Sedan: Complete and utter silence.

(Det här inlägget blev lite långt, så nu får du klicka på länken om du vill läsa resten.)

Continue reading Därför är jag ingen bilförsäljare →

Här har vi en lösning på ett riktigt I-landsproblem. En lösning som dessutom utsetts till “Danmarks bästa idé” i en TV-serie på TV2 Danmark.

Med hjälp av Easy Dose, en liten grej man trycker fast i öppningen på pulverkaffeburken, så slipper man nämligen stoppa ned en sked i burken för att mäta upp kaffet. Kolla här om du vill veta hur det funkar.
I-landsproblem är väl bara förnamnet. Faktum är att om detta är Danmarks bästa idé – då är jag riktigt orolig för danskarna. Kanske hade Hamlet rätt, trots allt?

Till råga på allt så ska de ju få stryk i fotboll kväll. Det hade åtminstone jag tänkt.

Som sagt, det är lätt att fastna på Matforum. Hamnade precis i en diskussion om användandet av ordet filé, som du kan följa här.

Diskussionen fick mig plötsligt att minnas en anekdot som jag tänkte dela med mig av här.

Det hela utspelade sig i samband med min mors 50-årsdag för drygt femton år sedan. Det skulle hållas kalas, och mamma hade frågat mig, IT-mamman och Lillasyster Ozzy om vi kunde hjälpa henne med marktjänsten. Och det kunde vi, såklart.

Kalaset förlöpte dock inte helt smärtfritt. Strulet började redan innan, och det är här filén dyker upp.

Modern hade, för att slippa överraskningar, i god tid beställt fläskfilé hos Stig i Tavlebord. En äkta Icahandlare av den gamla stammen med en gullig liten butik som numera är igenklappad. Stig var en pålitlig man och fixade det mesta.

Men när mamma kom till affären för att hämta varorna, så låg det inte fläskfilé, utan skinkfilé i lådan. Skinkfilé är egentligen mest en bit skinka som skurits ut för att likna en fläskfilé. Stig förklarade bedrövat att detta var vad han fått, med motiveringen att fläskfilén var slut.

Min mamma var nästan gråtfärdig. Kalaset skulle hållas senare på dagen och ingen lösning fanns i sikte. Gästerna måste ju ha mat. Men mamma har alltid varit en fighter, och resonerade kort med sig själv. Det finns många som har råkat ut för värre saker, det är bara att gilla läget.

Skinkfilén tillagades, och smakade säkert alldeles utmärkt. Jag minns inte riktigt. Däremot minns jag att den nästan tog slut… Den stekta slottspotatisen (små runda potatisar som morsan själv odlat och sorterat ut, skalat, kokt och sedan ugnsstekt) tog definitivt slut och det hela blev lite smått pinsamt för oss tre som sprang runt och lekte serveringspersonal.

Inte förrän desserten stod på bordet, reflekterade någon av oss över det faktum att även underugnen stod på. Där fanns en hel långpanna med potatis. Som vi hade glömt bort.

Snark.

Allt gick förstås finfint ändå, och alla var glada. Och den här historien sorterar jag glatt in i kategorin I-landsproblem. Även om jag fortfarande tycker att det var ruttet av Scan att skicka fuskfilé till en kund som gjort en specialbeställning.