Ojade mig häromdagen över en kommentar från brevbäraren som vill köpa min bil. “Just det, det är ju du som alltid är hemma!”, sa han. Och fick mig att känna mig som en eremit i träningsoverall och raggsockor som går och pratar med krukväxterna.
Men jag är ingen eremit. Jag har knappt varit inne på hela dan, och imorrn är jag också ute och far (ska bland annat till McDonald’s i Frölunda och prova deras sommarnyheter) hela dagen. Kommer nog inte hem förrän sent på kvällen.
Så det så.
Skrev just en liten notis om Tina Nordström, som tecknat avtal om att göra webb-TV för Aftonbladet. Säkerligen en bra affär, åtminstone för Tina.
Fick för mig att kolla om hon har någon egen sida. Så jag knattrade in adressen www.mat-tina.se och hamnade här.
Min första reaktion var att det såg lite väl basic ut, men sedan började jag läsa lite mer noga…
Yep, that’s me.
Det är förvisso inte sant, men när jag igår kväll fick ett samtal från en presumtiv bilköpare, insåg jag hur delar av omvärlden betraktar mig. Killen frågar var jag bor, och jag talar om vad området heter.
“Vet du var det ligger?”, tillägger jag.
“Visst, säg gata och nummer bara. Jag är brevbärare, vetdu.”
Jag ger honom adressen, och då utbrister han:
“Jaa, de e ju du som alltid e hemma!”
Just det – ja e snubben som alltid är hemma. Vilken image. Känns så där lagom kul, även om postisarna vet att jag har företag och jobbar hemifrån.
Nästa gång tror jag att jag skiter i att öppna när de knackar.