Nä.

Det här inlägget handlar inte om IT-mamman. Inte om Lilla Larsson heller. Rubriken syftar istället på ett nytt godis som jag testat idag: Tutti Frutti Naturals. (Fattar ni? Got a girl, named Daisy, she almost drives me crazy. Fattar ni nu då? Nähä. Ja, det är i alla fall en låt som bland annat Elvis Presley sjungit in.))

Det här godiset kommer från Fazer och är helt enkelt ett motdrag mot Malacos lansering av Truly-varumärket. Vi snackar alltså godis utan konstgjorda tillsatser, med mindre socker och mer frukt- och bärjuicer.

Jag har varit hyggligt positiv till Truly, i något fall riktigt på. Men det här är snäppet bättre. åtminstone för en gammal vingumminörd som mig. Tutti Frutti Naturals har fräscha, rena smaker och smakar som riktigt godis. Till exempel svart vinbärsvarianten, som är en av godisarna i påsen Nordic Berries, till höger på bilden däruppe. Det smakar morsans vinbärssaft!

Den vänstra påsen kallas Sunny Fruits och är nog ännu något godare, med friska syrliga smaker som apelsin, ananas och passionsfrukt.

Det här är riktigt bra, och den uppfattningen delas även av mina barn och IT-mammans kollegor, som idag varit försökskaniner

Jag har varnat er – det väller in nya produkter och jag håller på att gnaga mig fram genom högen.

Nu kommer vi till Javisst! ett nytt bröd från Pågen.

Vad säger jag om detta? Javisst? Nej, inte så där förbehållslöst, i alla fall. Jag börjar nämligen bli lite irriterad på den här trenden som årder inom brödbranschen där men till varje pris vill ha med ordet “fullkorn” på påsen, samtidigt som brödet inte ser särskilt fullkornigt ut.

Pågen har till och med en egen symbol (något som också irriterar mig, men det tar vi en annan gång), ett hjärta, på alla produkter som innehåller mer än 25 procent fullkorn.

Själv gillar jag fullkorn any day. Men då ska det vara fullkorn också, inte sånt här kompromissbröd. Ett riktigt maffigt danskt rågbröd med leverpa…

Nej. Förlåt.

Det där har jag skrivit förr, jag vet. Kan jag vara snäll och hålla mig till saken istället? Ok, om det är det jag vill, så. Visst. Fine with me.

Javisst är ett helt ok bröd, även om namnet är lite larvigt. Det har en ganska neutral smak med en brödig syrlighet på slutet. Konsistensen känns en aning platt och torr, dock utan att bli trist, eftersom skivorna är rätt tunna.

Brödet som sådant får godkänt. Men den trend det representerar – kompromissbröden – gillar jag inte. Jag vill ha mer av The Black Stuff. ‘Nuff said.

När man har två krassliga kids hemma är det väldigt praktiskt att det kommer godis brevlådan. Det gjorde det idag.

Till råga på allt, dessutom sånt där godis som inte är knökfullt med socker. Bara lite fullt med socker.

Jag snackar om Truly Fruity från Malaco Leaf. 50 procent fruktjuicer, 30 procent mindre socker – ja, ni fattar.

Om jag skulle beskriva detta godis (och det ska jag ju, vilken tetig formulering) så skulle jag säga…

Janne Långben!

Detta kanske tarvar en förklaring. För det kanske inte är så många fler än jag som minns Janne Långben-godiset? Visserligen tror jag det fortfarande finns, dock i en tynande tillvaro. Men när jag var barn, var Janne Långben en favvis. Den här typen av godis kallas också jellybeans, och är alltså små bönformade godsaker som är lagom gelé-artade.

Truly Fruitys variant är större, och skiljer sig från Janne Långben i så måtto att de har ett knaprigt skal à la M&M:s, Nonstop och Skittles.

Smaken är fruktig, men saknar den där explosiva kraften i det mer artificiella godiset. Varianterna Berry Busters och Tropical Chasers påstås ha olika smaker (och har även olika färger) men skillnaden är faktiskt försumbar. Faktum är att de två varianterna sinsemellan smakar rätt lika, även om den tropiska versionen är en gnutta mer syrlig.

Gott? Ja, jag tycker det smakar helt ok. Men jag funderar lite över potentialen när hundra procent av min panel av barntestare reagerar på samma sätt: tar några stycken, och sedan säger att de inte vill ha mer.

Kanske är kemikalier godast, trots allt.