Jag tar en paus i redaktörandet för att bringa er mina högst subjektiva åsikter om några nya produkter jag testat. Som ni förstår av rubriken och bilden ovan, handlar det om drycker den här gången.

Och frukt.

De e mycke frukt nu, kan man säga. Smoothies är det nya svarta, juicerna flödar och allt är bara frukt-ansvärt frukt-igt. Ordvitsar däremot, kan vara frukt-ansvärt tråk-iga.

Den första drycken jag tänkte berätta om heter Feel Good och har plockats till Sverige från Storbritannien av skånska Saturnus. Det här är en slags juice-hybrid, jag vet inte hur man ska beskriva den bättre. Det handlar om rena fruktdrycker, utan tillsatser enligt tillverkaren. Fast sen har man ändå tillsatt C-vitamin. Och i några av varianterna dessutom kolsyra…

Ni förstår. Jag är skeptisk till den här produkten, för den har ingen tydlig idé bakom ryggen. Utan tillsatser, nästan, liksom. Smaken då? Ja, den är helt ok, fast egentligen rätt blek i alla de varianter jag provsmakade på Gastronordmässan häromveckan. Jag känner inget för den här produkten, faktiskt. Den lämnar mig helt oberörd.

Då finns det en annan som jag diggar betydligt mer: Ubuntu Cola. Jag har skrivit om den förr, och det handlar alltså om en rättvisemärkt cola-dryck där 15 procent av överskottet går tillbaka direkt till sockerodlarna i Zambia och Malawi.

Den här colan är god, inte alls lika frän och påträngande i smaken som de gamla kändisarna. Smakmässigt ligger Ubuntu närmare Pepsi, tycker jag. Men smaken är mildare.

Sen har vi Chiquita Just Fruit in a Bottle (sug på det namnet! Långt som Zambezifloden) som är bananjätten Chiquitas bidrag till smoothie-regnet. Jag har tyvärr bara hunnit med att smaka en variant: ananas-banan, men jag kan konstatera att det är skumt att dricka banan. Mycket mysko känsla, den går inte hem riktigt hos mig. Annars är smakerna en hyfsad kombo, det känns sött och lite matigt på samma gång. Det är konsistensen jag hänger upp mig på, och därförfår den här tummen ned av mig.

Slutligen är vi tillbaks där vi började: Heinz Sunshine som du ser på bilden överst. Fruktdrycker – med tomat!

Tomatjuice känns inte precis hypermodernt, men detta funkar definitivt. Nu har man nämligen maskerat tomaterna med frukter och bär. Man känner bara en antydan av tomat, och den kompar rätt bra faktiskt. Personligen gillade jag varianten Skogens bär bäst, men Magic dunkade bestämt den andra flaskan i köksbänken och konstaterade:

“Den var godast.”

Citrusfrukter, hette den, och jag tyckte den var aningen för besk. Tomaten som spökade, kanske. Tomaten är annars säljargumentet här, eftersom den innehåller det nyttiga färgämnet lykopen, med vars hjälp Heinz hoppas kunna sälja dryckerna.

Vädret var förrädiskt trevligt igår. Så nu är vi snart förkylda allihop efter en dag i sol och kyliga vårvindar. Jag har grävt ned dräneringsrör och kantsten samt planterat en idegranshäck.

Vi avslutade dagen med lite knyt-grillning med Banktjänstekvinnan, Mr. Racing, deras barn och lilla O som var hos dem för att sova över. Plikttrogen som jag är, och lydig min kallelse mot er läsare, tog jag tillfället i akt att testa två produktnyheter.

Den här:

Och den här:

I matchen mellan dessa två produkter, vinner korven lätt. Den har en köttig och god smak med balanserad sälta, och utan den där överdrivna syran som finns hos många av Scans korvar. Den är dessutom lite tjockare än en vanlig grillkorv och har ett tunt skinn som ger det rätta knäcket utan att bli jobbigt och påfrestande.

Till den andra produkten, Traktörsteak Äpple, känner jag mig betydligt mer svalt inställd. Det är en bit ytterfilé av gris, som rubbats och marinerats. Den levereras med en glaze som ska penslas på under och efter grillningen.

Den här detaljen bör grillas med indirekt värme, men inte ligga på grillen för länge. Det gjorde första exemplaret och den blev både torr och trist. Den andra plockades av i lagom tid och blev ganska saftig. Men man ska inte låta sig luras av begreppet ytterfilé, den här delen av grisen är inte alls lika naturligt mör som den “riktiga” filén.

Sedan har vi ju det här med smaken. Den är lite… underlig, tror jag är bästa ordet. Någon smak av äpple är svår att urskilja, det skulle i så fall vara ett riktigt knallgrönt Granny Smith. För smaken är syrlig och lite kryddig, men på något sätt hänger den inte riktigt ihop.

Ny godisvariant från Nestlé: Pop Choc. Påsgodis i form av små kulor, som mest påminner om små harpluttar, som dessutom får rida på två befintliga varumärken: Kitkat och Lion.

Jag har alltid gillat Lion, och sörjer lite att denna lilla godbit är svår att få tag på i Sverige numera. I kulformen är den också god, även om den inte når upp till stycksaksvariantens frasiga knaprighet och den sega kolan.
Kitkat är jag inte lika pigg på. Det är något med chokladen, jag vet inte. Och det gäller även Pop Choc-varianten. Den är dock godare än den traditionella varianten, Pop Choc-kulorna har en mer lättsmält smak och slinker ned rätt obehindrat.