Då har man lagat tvättmaskinen, då. Det tog ungefär två minuter och trettifyra sekunder. 

Det känns som jag tagit lite hämnd på den här dagen till slut. 

Jorå, såatt…

Jag försöker hålla humöret uppe, som du märker. Det kan vara ansträngande vissa dagar. Men nu ska jag inte gnälla. 

Jag nöjer mig med att konstatera att 80 procent av min dag gått åt till att FÖRSÖKA lämna in företagets skattedeklaration. En rutinåtgärd som brukar ta 3 minuter och 18 sekunder, på sin höjd, har idag förvandlats till ett svart hål – en avgrund av oläsliga e-legitimationer, felkoder, javastrul, webbläsarstrul, telefonköer, supportsamtal och stigande frustration. 

Deklarationen är inte inlämnad, och jag har nu tvingats begagna mig av 1900-talsteknik (telefon) för att kunna fixa det hela med 1800-talsteknik (fylleriblankett). Försent kommer det garanterat att bli, och därför ringde jag Skatteverket för att höra vad jag ska göra för att slippa böta tusen spänn, vilket man annars får göra när man är försenad. 

“För närvarande är det många som ringer till oss. Du är placerad i kö, som betjänas av… femtio… sju…handläggare. Du har plats fyrtio…fyra… i kön.”

Där nånstans kände jag att det började bli lite Falling Down-varning på hela situationen. Jag slängde på luren (ha!) och skrev ett mejl istället. 

Men men. Ja ä inte bitter. Närå. 

Ikväll ska jag åka och se när Gothia Basket spöar Sundsvall Dragons. Det ska bli jättekul. Jorå.

Att sabba sin egen tvättmaskin när man har en trebarnsfamilj och julen står för dörren – hur smart är det? 

Nä, just det. Inte särskilt. 

Men jag gjorde det i alla fall. Tog tag i luckan när jag skulle resa mig upp efter att ha matat monstret, och då knäppte det bara till. Luckan blev hängandes lite fult på trekvart, och jag kände att pulsen gick upp några slag. 

Typiskt. 

Pengarna rullar fort nog ändå så här års, utan att man ska behöva bränna iväg en femsexsju-tusing på en ny tvättmaskin! 

Fast maskinen verkade inte så jätteledsen ändå, trots allt. Luckan gick fin att stänga, och såg tät och bra ut även om bara den ena skruven satt ordentligt fast. Gambler som jag är, fyllde jag maskinen igen och satte på. Och si – det funkade!

Så var det I-landsproblemet löst. 

Fast bara temporärt, förstås. Sådär kan man ju inte hålla på. Förr eller senare flyger hela luckan loss, och hela tvättstugan fylls av löddrigt vatten. Yuck. Inget man går och suktar efter precis. Så det kanske är lika bra att bränna av den där femsexsju-tusingen ändå, så man är på säkra sidan?

Den snåla gamla gubben på min vänstra axel tyckte att det ska nog gå att laga, medan den något yngre slackern på högersidan tyckte att jag skulle skita i det och bara köpa en ny. 

“Ja, men det är också jobbigt”, fräste snålgubben.

Ungslackern drog upp sina brallor lite och funderade. Tänkte på hur djävulskt tung en tvättmaskin är, och hur asjobbigt det antagligen skulle bli att både bära in en ny och ut en gammal. Sedan ryckte han på axlarna och svarade:

“Tänkte’nte på dé.”

Att ta hit en reparatör är förstås helt otänkbart. Då flyger femsexsju-tusingen sin kos i alla fall. Eller åtminstone tvåtre-tusingen. Utan större hopp satte jag mig för att googla fram ett nytt gångjärn till en tvättmaskin av det helt okända märket Blomberg. 

Och nu: The Miracle Happens! 

Messias uppenbarar sig, i form av den hopplöst fula och netscapegråa – men extremt användbara – webbplatsen Nettoparts. Jag har ingen som helst täckning för att påstå detta, men djupt inom mig känner jag på mig att denna sajt kan erbjuda allt man kan tänka sig när det gäller reservdelar till vitvaror. En snabb sökning på maskinens modellbeteckning, och vips så fanns gångjärnet där! Visserligen är sajten som sagt bland det fulaste jag sett på länge, och visserligen går det lilla gångjärnet på en femhundring. 

Men ändå. 

Jag har frid i min själ igen.