Tag Archives: I-landsproblem

Livstecken

För den som till äventyrs undrar: jag lever. Och fullkomligt vräker bort min dyrbara tid på trams som att försöka reparera Magics dator, som igår oväntat slutade fungera samt att mixtra med en ny videokamera, som jag precis köpt. Den gamla har lika mystiskt upphört att fungera. 

Köksbordet ser ut som nördarnas tomteverkstad, det är datorer och hårddiskar högt och lågt. Men reparationsförsöken har jag gett upp, efter ett synnerligen seriöst försök. Nu handlar det om data recovery: att få med sig det som är viktigt från hans hårddisk. 

Sedan blir det inlämning på verkstan i Göteborg och en stilla bön om att den går att reparera. 

Annars uppenbarar sig ett mycket intressant I-landsproblem. I den här familjen har sönerna alltid haft varsin dator = mina avlagda. Men om den här datorn säckar ihop, finns det inget överblivet som faktiskt funkar för Magics behov. Han pular till exempel rätt mycket med musik och film, och det går helt enkelt inte med en gammal iMac, hur gärna jag än skulle vilja. 

Samtidigt behöver Magic en dator. Men det känns som en rätt främmande tanke att köpa en ny till honom. Dom kostar ju mycket pengar. 

I-landsproblem, som sagt. Men det kanske vi inte ska ta ut i förskott, ändå. Nu när det är jul och allt.

Tandsverk

Har precis varit och sverkat hos min tandläkare. (För dig som inte vet vad sverka betyder: tänk Sverker, tänk Olofsson, tänk röd soptunna. Ok?)

Det är förstås inte så allvarligt som det låter, eftersom jag känner tandläkaren rätt väl. Men hon lagade en tand åt mig häromsistens, och i förrgår fick jag plötsligt ont i den när jag tuggade. Inte asont, men det var obehagligt. Jag trodde att något fastnat mellan gaddarna, så jag tog en rejäl omgång med tandtråden. 

Då lossnade en stor vit flisa och landade på min tunga. 

Därav min sverkning. 

En undersökning gjordes med påföljande slipning och lite borrning, men summan av kardemumman var ändå att hon inte kunde hitta något fel. Trots det har jag fortfarande ont när jag tuggar och det isar i tanden. Alltihop är lite förbryllande, faktiskt. 

Men men, det är inget jag lider så värstans av. Så nu börjar jag avveckla så smått här, och om en stund åker jag till Jöttebörj för att uträtta en bunt ärenden… Den där tomten, han är rätt överreklamerad. Man får ju göra allt själv. 

Fast i och för sig har jag sett på TV att några hönshjärnor spärrat in honom, det kanske förklarar saken.