Låter det knäppt? Det är faktiskt svingott, och jag kan sakna det ibland.
Det var en kille i Malmö som tillverkade ostpopcornen, och när vi hade redaktion i Helsingborg dök han upp en dag med en hel kasse. Tyvärr tror jag inte hans bolag finns kvar längre, han har nog drunknat i mikropopcorn.
Malmökillen gjorde även en annan klassiker som jag inte sett på evigheter: En meter popcorn. Usch, vad sugen jag blev. Men det går inte. Besökte svärmor i helgen, och kunde inte låta bli att testa hennes glassiga glasvåg. Är nu otäckt nära 90-strecket.
Fast förresten: var det inte Madonna eller nån som popcorn-bantade? Det kanske jag ska testa…
Jag älskar Guinness, men i mitt universum ska den vara svart. Som synden, helst.
Fast jag förstår å andra sidan varför bryggeriet dristar sig att mixtra med “The Black Stuff”, som ölet också kallas. På den viktiga hemmamarknaden Irland är ölet en ikon, men för yngre irländare är det en dryck som förknippas med en äldre generation. Och vem vill dricka samma bira som farsan alltid druckit?
Om lösningen sedan är att lansera en röd variant av ölet, det är väl tveksamt. Men något måste man kanske göra när den viktigaste marknaden börjar tappa höjd.
Om den röda Guinnessen kommer till Sverige, ska jag givetvis testa. Så omodern är jag inte, även om jag föredrar den svarta – helst tappad i omgångar, lugnt och fint, på en stimmig pub i Dublins Temple Bar-kvarter.
Igår jämrade jag mig här på bloggen. Skrev att jag kände mig dyster. Det blir så ibland när det är för mycket motvind. Små saker som inte fungerar kan lätt byggas upp till ett litet berg som skymmer ljuset.
Men i grund och botten är jag en obotlig optimist. Faktum är att det torde vara min största svaghet, jag har en väldig tendens att underskatt svårigheterna och överskatta möjligheterna. Det krävs således inte så mycket för att jag ska få upp farten igen.
Nu sitter jag på Arlanda och tittar ut i mörkret. Tänker på mötet jag hade idag, som var roligt, inspirerande och hoppingivande. Tänker också på numret av Internetworld som jag läste i planet på väg hit. Öppnade mina ögon för många nya spännande möjligheter.
Gamla idéer, som jag stött och blött i flera år, flyter upp till ytan igen. Världen är full av möjligheter, och Internet är mitt Eldorado. Nu är de här igen – the dot com days.
Eller var det dot com daze? Skit samma.
En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.
Jag älskar Guinness, men i mitt universum ska den vara svart. Som synden, helst.