Igår jämrade jag mig här på bloggen. Skrev att jag kände mig dyster. Det blir så ibland när det är för mycket motvind. Små saker som inte fungerar kan lätt byggas upp till ett litet berg som skymmer ljuset.

Men i grund och botten är jag en obotlig optimist. Faktum är att det torde vara min största svaghet, jag har en väldig tendens att underskatt svårigheterna och överskatta möjligheterna. Det krävs således inte så mycket för att jag ska få upp farten igen.

Nu sitter jag på Arlanda och tittar ut i mörkret. Tänker på mötet jag hade idag, som var roligt, inspirerande och hoppingivande. Tänker också på numret av Internetworld som jag läste i planet på väg hit. Öppnade mina ögon för många nya spännande möjligheter.

Gamla idéer, som jag stött och blött i flera år, flyter upp till ytan igen. Världen är full av möjligheter, och Internet är mitt Eldorado. Nu är de här igen – the dot com days.

Eller var det dot com daze? Skit samma.