Klå mig om du ka-an…

Häromdagen hade jag faktiskt hundra procent på ett TV trivia quiz. Men där chansade jag flera gånger, så det var mest röta. Den här, däremot, är jag mäkta stolt över.
Hur har jag tid med sånt här, förresten?
Det har jag inte.
Klå mig om du ka-an…

Häromdagen hade jag faktiskt hundra procent på ett TV trivia quiz. Men där chansade jag flera gånger, så det var mest röta. Den här, däremot, är jag mäkta stolt över.
Hur har jag tid med sånt här, förresten?
Det har jag inte.
Har tillbringat större delen av dagen på en konferens om handel och produktion av livsmedel i och mellan Sverige och Norge.
Mycket intressant, faktiskt.
Summan av kardemumman var ganska kristallklar, då de flesta föredragshållare kom med ungefär samma budskap. Och det var nog kanske inte det budskapet som arrangören, näringslivssamarbetet Göteborg-Oslo-regionen, tänkt sig. Budskapet var nämligen: vi är inte så lika som alla tror.
Svenskar och norrmän, alltså.
Själv har jag väldigt mycket att göra med norska företag, och kanske ännu mer med danska. Och jag har lärt mig – the hard way – att våra språkliga och kulturella likheter finns, men att de oftast är rentav bedrägliga och har en förmåga att skapa massor av problem.
Roligaste och tydligaste illustrationerna gavs av Lars Idermark, vd för Kooperativa Förbundet, som berättade om det gigantiska misslyckandet med att slå samman Coop i Sverige, Norge och Danmark. Här underskattades olikheterna å det grövsta, vilket gav en hel del trubbel när hela inköpsavdelningen centraliserades i Köpenhamn.
De danska inköparna köpte till exempel in stövlar som inte höll för att användas i skogen. Det är ganska ont om skog i Danmark, och de som behöver rejält på fötterna handlar inte på Coop.
När samma inköpare i mars månad märkte att våren var på väg (i Köpenhamn) satte de igång leveranserna av trädgårdsmöbler till alla Coop-vauruhus. Även till Luleå, där det fortfarande var en meter snö ovanpå marken, och en meter tjäle under.
Jag skulle kunna skriva massor om detta, men jag nöjer mig med att tillägga följande livsviktiga fakta:
Den rubriken kunde jag förstås inte låta bli, nu när det gäller Fazers nya bröd Real.
Det är ett riktigt rejält rågbröd av en sort som vi svenskar ofta kallar för danskt eller tyskt, trots att man i Finland är minst lika duktig på att baka sådant.
Jag är lite svag för den här typen av bröd, som helst ska avnjutas med en riktigt grovmalen dansk leverpastej. Real är också gott, det smakar ungefär som dylika bröd plägar göra. Mustigt, lite syrligt och stabilt, även om Real kanske saknar den där riktiga stunsen som man finner i andra produkter.
Dessutom är Real nyckelhålsmärkt, märkt med ett godkänt hälsoargument om att fullkornsprodukter kan minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar SAMT märkt med den nya GI-märkning som idag bara finns på ett fåtal brödprodukter. Märken överallt, således.
Mina enda invändningar mot Real är just att smaken inte är riktigt sådär spänstig som man väntar sig, samt att påsen är så förtvivlat liten…