Det har knappast undgått någon. Han har sagt “Hejsan, hejsan” och “Nu é re slut” för sista gången.
Magnus Härenstam har lämnat jordelivet och det påverkar mig väldigt mycket. Kanske inte så konstigt egentligen. Jag växte upp med Fem myror, var i precis rätt ålder när programmet sändes på TV. Det var som en glittrande oas av glam, humor och kunskap i en tid då barnprogrammen på TV kunde vara tecknad film baserad på tjeckisk folksaga eller socialrealistisk svartvit stillbilds-TV från förortens miljonprogram.
Jag, liksom alla andra, älskade MagnusåBrasseåEva. Och när man blev lite för stor för barnprogrammen kom den älskade skivan Varning för barn. Jag spelade den sönder och samman. Kunde varenda mobolog, dialog och visa utantill. Ett av mina bästa partytrick var att köra monologen Barnombudsmannen, fast imiterandes Olof Palme.
Magnus (och även Brasse, såklart) gav oss hopp om vuxenlivet. Det handlade inte bara on politik och arbetsmarknad, man kunde kanske få fortsätta löjla sig lite mellan varven också. Kanske har det präglat vår generation lite, lite grand. Jag vet inte.
Det var inte alls länge sedan David Hellenius intervjuade Magnus i sin talkshow. Även om han berättade öppet om sin sjukdom så verkade han ändå ganska vital. Han hade glimten kvar och ända in i det sista bjöd han på humor, värme och flera rejäla gapskratt.
Tack, Magnus. Vi saknar dig redan.