Har tillbringat större delen av dagen på en konferens om handel och produktion av livsmedel i och mellan Sverige och Norge.

Mycket intressant, faktiskt.

Summan av kardemumman var ganska kristallklar, då de flesta föredragshållare kom med ungefär samma budskap. Och det var nog kanske inte det budskapet som arrangören, näringslivssamarbetet Göteborg-Oslo-regionen, tänkt sig. Budskapet var nämligen: vi är inte så lika som alla tror.

Svenskar och norrmän, alltså.

Själv har jag väldigt mycket att göra med norska företag, och kanske ännu mer med danska. Och jag har lärt mig – the hard way – att våra språkliga och kulturella likheter finns, men att de oftast är rentav bedrägliga och har en förmåga att skapa massor av problem.

Roligaste och tydligaste illustrationerna gavs av Lars Idermark, vd för Kooperativa Förbundet, som berättade om det gigantiska misslyckandet med att slå samman Coop i Sverige, Norge och Danmark. Här underskattades olikheterna å det grövsta, vilket gav en hel del trubbel när hela inköpsavdelningen centraliserades i Köpenhamn.

De danska inköparna köpte till exempel in stövlar som inte höll för att användas i skogen. Det är ganska ont om skog i Danmark, och de som behöver rejält på fötterna handlar inte på Coop.

När samma inköpare i mars månad märkte att våren var på väg (i Köpenhamn) satte de igång leveranserna av trädgårdsmöbler till alla Coop-vauruhus. Även till Luleå, där det fortfarande var en meter snö ovanpå marken, och en meter tjäle under.

Jag skulle kunna skriva massor om detta, men jag nöjer mig med att tillägga följande livsviktiga fakta:

• Norrmän gillar muskot, och använder det till allt möjligt
• Svenskar gillar dill, och använder det till allt möjligt
• Norrmän är inte förtjusta i dill
• Svenskar är rätt likgiltiga inför muskot
• Norsk ärtsoppa smakar fårkött
• Svensk ärtsoppa smakar timjan