Sov nästan hela vägen in till Göteborg imorse. Har kämpat för att hålla mig vaken hela dagen. Sov nästan hela vägen hem, och gick och lade mig så fort jag kom innanför dörren.
Gäsp.
Jag är nog inte riktigt kry.
Norge kommer till Göteborg
Imorgon i alla fall. Då håller nämligen Business Region Göteborg en konferens om livsmedelsproduktion och -handel i Sverige och Norge.
Jag kommer att vara där, så imorgon blir det kanske sparsamt med bloggandet. Mitt mobila bredband vill nämligen inte fungera riktigt, men med lite tur kanske jag kan skrämma igång det. Eller snylta på nåt trådlöst.
Nu ska jag i alla fall gå till sängs med honungsvatten och echinacea. Och så Antonia förstås. (Nej, jag hann inte klart igår. Men jag kom långt nog för att skriva om boken, i alla fall.)
Min första skolväska
Som en blixt från klar himmel kommer den.
Associationen.
Jag tittar ut genom fönstret och ser rimfrosten på gräset, den höga klara höstluften och minns – min första skolväska.
Det var precis sånt här väder den dagen då mamma och jag köpte den, i en väskaffär på Västra gatan i Kungälv. Den var gjord av någon slags brun skinnimitation och hade vitt tryck: en man på motorcykel som tog en kurva i hög fart. Ett svart kantband gick runt hela väskan, det var ditsytt med kraftig vit tråd. Till formen liknade den mest en portfölj, faktiskt. Men det var en ryggsäck, med smala och obekväma axelremmar.
Jag var stolt över den väskan. Den var snygg. Jag var fem år, och hade fått nådiga kommunens vänliga tillstånd att börja förskolan lekis tidigare eftersom min mamma blivit änka med två små barn.
Jag minns inte särskilt mycket från den tiden. Men min väska kommer jag ihåg. Varenda detalj. Särskilt dagar som denna.