Som en blixt från klar himmel kommer den.
Associationen.
Jag tittar ut genom fönstret och ser rimfrosten på gräset, den höga klara höstluften och minns – min första skolväska.
Det var precis sånt här väder den dagen då mamma och jag köpte den, i en väskaffär på Västra gatan i Kungälv. Den var gjord av någon slags brun skinnimitation och hade vitt tryck: en man på motorcykel som tog en kurva i hög fart. Ett svart kantband gick runt hela väskan, det var ditsytt med kraftig vit tråd. Till formen liknade den mest en portfölj, faktiskt. Men det var en ryggsäck, med smala och obekväma axelremmar.
Jag var stolt över den väskan. Den var snygg. Jag var fem år, och hade fått nådiga kommunens vänliga tillstånd att börja förskolan lekis tidigare eftersom min mamma blivit änka med två små barn.
Jag minns inte särskilt mycket från den tiden. Men min väska kommer jag ihåg. Varenda detalj. Särskilt dagar som denna.
Visserligen är du väl lite yngre än jag, men visst hette det väl lekskolan även på din tid?
Lekis! Det hade jag glömt. Måste genast rätta. Tack!
Coolt! Jag vill också minnas min första skolväska! Minns bara termosen jag fick varm choklad i när vi skulle ut på skogsmulle. Hej Kolikok.
Hej Kolikok på dej, du. Jag fick minsann aldrig gå på mulle. Blev nog utkvoterad.
Undrar om inte jag också köpte min första skolväska i samma affär. Den var röd med någon figur på.
Small world, Ullah. Västra gatan äger fett.