Sicken krock

Kl 20.00:

SVT1: På spåret med bland andra Johan Wester (Hipp Hipp)

SVT2: En dokumentär med min favvoförfattare Alexander McCall Smith.

TV4: Idol.

Omöjligt val! Måste skaffa ett kort till till boxen tror jag. Den högst otillfredställande kompromissen blev 60 minuter På Spåret, följt av de sista 30 Idol-minuterna. Och nu måste jag älga uppför trappan och se vem som åker ut. Jag gissar på… Eh… Skitsvårt! Marie, tror jag. Fast kanske Andreas, eller nej, det blir nog Marie. Eller kanske Amanda? Nej. Marie. Tror jag. Måste gå. Måste se.

Oh, crap

Båda bibbarna i köket är slut, och IT-mamman vill ha mer. Så jag skickar ut henne i garaget för att hämta en ny. (Ni vet väl att man inte ska lagra vin för varmt – inte ens när det är förpackat i bag-in-box?) I garaget finns det lilla lagret som jag köpte på mig senast jag var i Danmark.

Några bibbar, lite sprit, det är trots allt en hel del billigare. Och så hittade jag en femliters bag-in-box som var väldigt billig.

Billigt vin är kanske inte det man rekommenderar normalt sett, men den slank med. Och nu ber jag IT-mamman ta in den. Vilket hon gör.

Men när jag ska öppna den, upptäcker jag mitt fatala misstag: det är vitt vin!

Fem liter.

Jag har inget emot vitt vin, men fem liter – det kommer vi aldrig att hinna kolka i oss. Så du som vill köpa lite hemmagjord vinäger nång gång under första kvartalet -08: jag tar beställningar redan nu.

Hallå! Ser du lappen?

bild-235.jpg

Helt vanlig Post-it, eller?

Nix and nope, faktiskt inte. Den här är nämligen Super sticky.

Så heter produkten, och den är faktiskt det. Paw rik-titt. Super sticky, alltså.

Du som är skarpsynt ser att tröjan jag har på mig är gjord i så kallat funktionsmaterial. Jag är ju som bekant en sportig typ (var det någon som fnissade?) och gillar därför dylika plagg. Vanliga Post-itlappar, däremot, gillar inte funktionsmaterial. De trillar av, bara.

Den här sitter fast, och det gör den trots att jag precis spurtat i 180 knyck uppför trappan för att svara i en telefon i samma ögonblick som uppringaren lade på. Super sticky är dock nästan lika lätt att dra loss som en vanlig Post-it.

Onödigt, tycker kanske du. Det tycker inte jag, som emellanåt fäster mycket viktig information på sådana här gummerade papperslappar. Hädanefter är det Super sticky som gäller för min del.

Post-it har för övrigt en ganska kul bakgrundshistoria (åh nej, nu börjar han igen). Den började med ett misslyckat försök att utveckla ett nytt lim. Limmet fäste inte ordenligt. Vädelöst, tyckte utvecklarna. Limmet blev liggande i något labb hos företaget 3M både länge och väl. Tills någon kom på att det kanske var en bra egenskap att det gick att avlägsna limmet utan att skada underlaget. Det blev startskottet.

Men att sälja de små lapparna visade sig vara svårare. Inte förrän 3M skickade ut nästan hela sin personal, beväpnad med buntar av Post-itlappar, till så många kontor man kunde i staden Minneapolis. Genom att visa handgripligen kunde man kommunicera det smarta med lapparna.

The rest is history, som man säger.

En annan intressant sak med Post-it är förstås namnet, som är väldigt smart. Men det är också ett exempel på vad man brukar kalla ett degenererat varumärke. Numera kallar man nämligen alla små gummerade lappar för Post-it, även om de faktiskt inte är tillverkade av 3M, som äger varumärket.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.