Ett halvhjärtat stenkast härifrån byggs ett sprillans nytt område med radhus. Av en ren slump fick jag höra att en av kåkarna precis intill byggområdet har fått ansluta sig till Telias fibernät. Informationen kom via min granne, Mr. Racing, som liksom jag arbetar en del hemifrån och är starkt beroende av en stabil bredbandsuppkoppling med hygglig kapacitet. 

Jag har inte kunnat släppa det där. 100 mbit/s, liksom. Idag har vi åtta, vilket är max vad nätet kan ge. Och i realiteten pratar vi snarare om fem, kanske uppemot sex om man har riktigt flyt. 

Så häromdagen skred jag till verket. Gick in på Telias hemsida och snokade lite, hittade ett formulär och skickade iväg en ganska vagt formulerad fråga, utan några större förhoppningar. 

Men igår ringde det i min telefon, och det var en effektiv dam från Telia i Malmö som undrade vad det handlade om mer exakt. Ett litet hopp tändes, men det slocknade rätt snart när hon började prata om att detta egentligen inte var hennes område, men att hon skulle försöka få fatt i någon som kunde hjälpa mig. 

Döm om min förvåning när jag idag – en dag senare – blir kontaktad igen, denna gång av en görtrevlig kvinna från Telia i Karlstad. Visserligen fick jag dra hela storyn en gång till, men Karlstadkvinnan gav raka besked och kunde svara på alla mina frågor.

Så nu ska jag ringa Arkitekten så fort han kommer hem. Han är ordförande i föreningen vi har i vårt villaområde, och imorgon är det årsmöte. Nu ska vi ragga nya kunder åt Telia!

Wow. 

Can’t believe I just said that.

…om bananer. Man kan ju tro att detta är en ren bananblogg. Men så är det inte, och nu presenterar jag dessutom en nyhet om bananen som ska bort. Jag pratar om bananen här intill, förstås.

Nån som minns? Kalles randiga med banan. Det var ett fasligt liv om den när den lanserades för ganska exakt ett år sedan. Det var både ramaskrin och nyfikna röster som hördes, och kanske var det precis vad Abba Seafood, som tillverkar Kalles, hade tänkt sig. 

Nu plockas nämligen färskosten med bananpurén bort, och företaget medger för branschtidningen att bananosten står för en “försvinnande liten” del av försäljningen. 

Så nu vet du det. Om du mot förmodan skulle vara en fanatisk anhängare av Kalles randiga med banan, en bananostfundamentalist, sår är mitt tips att det är läge att tömma butikens lager. Annars kan du snart bli utan. 

Själv konstaterar jag krasst att alltihop förmodligen bara var en ploj frän början. En PR-kupp med syftet att föryngra varumärket Kalles. Och det tror jag man har lyckats med, särskilt i kombination med den fiffiga reklamen på temat “Tänk på ett pålägg…”

Bra, då har vi rett ut den saken. Och jag kan återgå till att kravla runt på golvet och pilla med kablar – allt för att åter sparka liv i mitt sömndruckna bredband.

…att jag har gått och lagt mig klockan 22.05. Men igår hade jag en rejäl migränattack under eftermiddagen och kvällen, så jag törnade in tidigt. 

22.05 ringde telefonen. Det visade sig vara gode vännen Pelle Rebell, som hade drabbats av ett avhopp. Två biljetter till Stevie Wonders konsert i Globen på fredag, och hotellrum bokat och klar, fanns plötsligt att tillgå. 

Globen. Stevie. Stockholm. Min hjärna malde i snigelfart medan jag försökte få klart för mig vad som egentligen var inplanerat för helgen – för någonstans inom mig visste jag att detta tyvärr inte skulle gå att genomföra. 

Sakta men säkert började bilden klarna. Idrottsskola på fredag. Mormor i Grekland, vilket halverar antalet barnvaktskandidater. Lördag: fotbollsturnering för Legolas & Co (där jag är en av ledarna och organisatörerna) samt baskettränarkurs i Trollhättan för Magic.  

“Det är väldigt frestande”, svarade jag. “Men jag tror inte vi klarar att knåpa ihop det. Tyvärr.”

“Ok, då gör vi såhär istället. Sov nu, så går vi på Whitesnake i Scandinavium den 17:e december istället”, svarade Pelle.  

En utmärkt lösning, förstås. Jag vet inte om Pelle har löst sitt problem, men om någon av Salts läsare är sugen på Stevie Wonder-biljetter kan ni alltid höra av er, så ska jag kolla.