Ett halvhjärtat stenkast härifrån byggs ett sprillans nytt område med radhus. Av en ren slump fick jag höra att en av kåkarna precis intill byggområdet har fått ansluta sig till Telias fibernät. Informationen kom via min granne, Mr. Racing, som liksom jag arbetar en del hemifrån och är starkt beroende av en stabil bredbandsuppkoppling med hygglig kapacitet.
Jag har inte kunnat släppa det där. 100 mbit/s, liksom. Idag har vi åtta, vilket är max vad nätet kan ge. Och i realiteten pratar vi snarare om fem, kanske uppemot sex om man har riktigt flyt.
Så häromdagen skred jag till verket. Gick in på Telias hemsida och snokade lite, hittade ett formulär och skickade iväg en ganska vagt formulerad fråga, utan några större förhoppningar.
Men igår ringde det i min telefon, och det var en effektiv dam från Telia i Malmö som undrade vad det handlade om mer exakt. Ett litet hopp tändes, men det slocknade rätt snart när hon började prata om att detta egentligen inte var hennes område, men att hon skulle försöka få fatt i någon som kunde hjälpa mig.
Döm om min förvåning när jag idag – en dag senare – blir kontaktad igen, denna gång av en görtrevlig kvinna från Telia i Karlstad. Visserligen fick jag dra hela storyn en gång till, men Karlstadkvinnan gav raka besked och kunde svara på alla mina frågor.
Så nu ska jag ringa Arkitekten så fort han kommer hem. Han är ordförande i föreningen vi har i vårt villaområde, och imorgon är det årsmöte. Nu ska vi ragga nya kunder åt Telia!
Wow.
Can’t believe I just said that.
That’s it! Nu är det bara att packa och flytta till Sveriges framsida och överta fädernegården! Hej då ADSL! Får väl leva på nätpoker eller nåt!
Pär N.s senaste bloggpost..ärrässäss?
Du är så välkommen! Fast vi har ju ingen fiber framme än, förstås.
Hundra millibits per sekund, skulle det vara något eftersträvansvärt?
cecilia ns senaste bloggpost..Får jag presentera!
Inte milli, men mega, Cecilia. Jag kanske förkortar fel, men eftersträvansvärt är det. Absolut.