Jag måste erkänna att jag föll för den här redan i butiken.

Tre vinbär.

En och annan tycker säkert att det är en idiotisk smakangivelse som leder tankarna åt fel håll: “Jaså, bara tre vinbär i det stora paketet?”

Man jag köpte det rakt av, tack vare mormor. Min mormor var en rackare på att odla saker. Hennes trädgård var som Edens lustgård, fylld av välsmakande godsaker och vackra blommor. Ett ställe där man ganska ofta åt tills man mådde illa. De gula plommonen, till exempel, var lömska. De slank ned i rask takt, och plötsligt gick kistan i spinn. Jag lyckades också föräta mig på vitkål, såpass att det dröjde till vuxen ålder innan jag kunde äta det igen utan att det brände i både mun och hals.

Men jag går vilse i minnenas trädgård här. Vi skulle ju prata vinbär. Mormor hade givetvis det också. Alla tre sorterna, röda, vita, svarta. De röda och vita frossade man på, de svarta dög om inget annat fanns, men blev ju sedermera till litervis med saft och en och annan geléburk.

Det var också gott att blanda de tre sorterna, som de råkade vara mogna samtidigt, och sluka en näve. Det minnet kom till mig när jag såg förpackningen, och det tittar fram när jag smakar på yoghurten också. De där tre sorterna kompletterar varann bra: sött vitt, syrligt rött och saftigt svart med en smula beska.

Smaken på yoghurten är pigg och fräsch, det smakar verkligen vinbär som jag minns det från när jag hasade runt på knä mellan mormors buskar. Gott.

Leaf Sweden lanserar nya produkter under Läkerolmärket. Läkerol Care beskrivs som en mer potent halstablett som enligt reklamtexterna kanske till och med kan ha en viss lindrande effekt för förkylda halsar. Den kommer nu med en ny smak, tranbär, som inte gör så värst mycket väsen av sig. Jag tycker smaken är rent av mesig, och jag har även lite svårt att tro att den gör någon större nytta när man är förkyld. Men – detta bör framhållas – jag har inga som helst empiriska data att grunda detta påstående på.

Leaf lanserar också Läkerol Split, och jag har provat två av de tre nya smaker som Leaf nu lanserar.

Hallon och lakrits brukar vara en ganska klockren kombination och denna variant var mycket riktigt slut i stället på Ica. Däremot fanns varianterna lingon/lakrits och hjortron/lakrits, och dessa har jag testat.

Fempoängaren heter lingonberry/licorice, eller lingon/lakrits på modersmålet. Mycket god och subtil lingonknorr på lakritssmaken, som trots allt dominerar. Jag tog en till direkt, och jag är ändå ingen lakritsgalning.

Hjortronvarianten däremot är inte lika helgjuten. Dessutom har den en stor nackdel: det luktar kräks när man öppnar påsen. Det är faktiskt sant, och eftersom påsen är försedd med ett fiffigt zip-lås, så behöver man inte heller oroa sig för att odören ska försvinna i något obevakat ögonblick.

Sverige är den första marknaden i världen där Barilla Plus lanseras. Det är en ny sorts pasta där degen förutom durumvete består till en tredjedel av baljväxter och och olika sädesslag: kikärter, linser, dinkel, korn, havre, linfrö och havrefiber. På så vis får pastan en hög halt av protein, fibrer och omega-3.

Bra, va?

Jorå, men “dä ska ju smake gött åckså.” (Det citatet lånar jag från Konsum Värmlands informationschef Klas Olsson, en tvättäkta värmlänning som höll ett rätt skojigt föredrag på Livsmedelsdagarna igår.)

Nå, smaker dä gött, då?

Tja. Det är ok, liksom. Ännu en av de här produkterna där hälsoaspekten hamnat främst, på bekostnad av smaken. Det påminner rätt mycket om vanlig fullkornspasta, det vill säga att smaken är lite brödig, grynig och torr. Det smakar nyttigt, men det blir inget plus för den sensoriska upplevelsen. Däremot ser pastan mer aptitlig ut än den vanliga fullkornspastan, som ofta är brun och trist.

Jag kan nog tänka mig att köpa Barilla Plus igen, eftersom det konsumeras mycket pasta i det här huset. Och man kan ju behöva lite omväxling. Och protein, fibrer och omega-3.