Idag stod två nya produkter på vårt frukostbord. Kellogg’s Multigrain Corn Flakes och Mini Fras från Quaker Oats.

Mini Fras är en produkt som tycks vara utvecklad med barnen som målgrupp. Förpackningen ser ut som om den är hämtad ur en barnbok av den där typen där man ska hitta en särskild figur i en myllrande teckning.

Innehållet består av små havrekuddar av välkänd typ. Storasyskonet Havre Fras har fått stå modell, men här är kuddarna mindre och gjorda av havre och majs. Innehållet av socker, fett och salt är lågt medan fiberhalten är hög.

Smaken då? Tja, det är förstås inget att väcka polarna för. När man plockar bort allt det där som man plockat bort här, så blir det lätt en smula tråkigt. Därför kanske det trots allt är bra med den färgglada och roliga förpackningen. Barnen behöver ett inictament att äta Mini Fras, för produkten lockar inte med sin utsökta smak.

Quaker ska dock ha en eloge för att man tar det här med hälsan på stort allvar. Bolaget har till exempel sålt sin forna storsäljare Kalaspuffar och fokuserat helt på att få en mer nyttig profil på sina produkter.

Den andra produkten, Kellogg’s Multigrain Cornflakes är gjord på majs, ris och fullkornsvete. Smakar betydligt bättre än Mini Fras, men Kellogg’s har inte gått särskilt långt i hälsoivern. Enligt ingrediensförteckningen innehåller flingorna 14 gram sockerarter per 100 gram, medan kostfiberinnehållet är nere på 3,5 gram.

Flingorna smakar ganska gott och faktiskt lite sötare än de vanliga cornflakesen, som mycket riktigt bara innehåller 8 gram sockerarter per 100 gram. De gamla beprövade cornflakesen innehåller tre gram kostfiber, och därmed ställer man sig lite undrande till vad multigrainvarianten egentligen är tänkt att tillföra.

Förpackningen signalerar att detta är en mer nyttig produkt, men det känns rätt tveksamt. Även proteinhalten är i det närmaste samma i de två produkterna, och fetthalten i vanliga cornflakes är lägre. Visserligen är salthalten högre, men samtidigt innehåller vanliga cornflakes tillsats av flera vitaminer och järn. Det väger nästan över för den traditionella varianten, faktiskt.

Den heter Mohren Pfiff. Ett öl som inte är särskilt märkvärdigt på något sätt, mer än att det kommer från ett företag som aldrig sålt en flaska öl någonsin tidigare.

Åkesson Vin, som numera ingår i samma koncern som Kiviks Musteri, är annars mest känt som företaget som gav svenskarna viner som Amadeus, Henrik Åkesson och Anders, och som dessutom hade mage att börja sälja vin i pappkartong.

Men nu kommer alltså första ölet, en lager som importeras från österrikiska Mohren.

Ölet är, som jag skrev inledningsvis, tämligen ordinärt. En lager med fruktig och lite söt smak och en svag jäst eftersmak. Det är lättdrucket men lämnar inga djupa spår.

Dock finns ett rejält plus, som inte har ett smack med smaken att göra: Ölet säljs i en flaska med skruvkork. Korken ser precis ut som en helt vanlig kork, men flaskan har en gängad fattning som gör att man får upp korken även utan flasköppnare, snusdosa, matkniv eller något av de där andra tillhyggen man griper till när törsten tränger på.