Category Archives: Lite av varje

Världens smartaste sparbössa

Här kommer ett riktigt smart tips om hur du kan spara och samtidigt göra en insats för människor som behöver din hjälp: Lägg upp ett månadssparande (eller flytta ditt nuvarande) i Kyrkornas Ufond.

Kyrkornas Ufond är en organisation som arbetar med så kallad mikrofinansiering. Företeelsen har blivit känd genom årets mottagare ekonomipriset till Alfred Nobels minne: Mohammed Yunus och Grameen Bank. Mikrofinansiering innebär utlåning av små belopp till behövande i tredje världen, för att dessa ska kunna komma igång med egna småföretag. Det kan handla om att köpa en symaskin för att sy och laga kläder eller för att köpa en markplätt där man kan odla något som man säljer.

Ur vårt perspektiv handlar det om löjligt små belopp, hundralappar, som lyfter hela familjer ur fattigdom och misär. Och du behöver inte ens ge bort dem! Du sparar som i vilken bank som helst.
Om du sparar pengarna hos Kyrkans Ufond kan du själv välja om du vill ha ränta eller inte, och även företag och organisationer kan sätta in pengar. Väljer du räntesparande får du för närvarande två procent ränta på dina insatta medel. Hur mycket får du idag? Och förändrar du någons liv med dina pengar?

Nå, vad väntar du på? Kyrkornas Ufond var det.

Motsatsen till onördig

Jag berömmer mig av att jag är onördig. Det håller nästan på att bli lite av en paroll i mitt liv. Åtminstone för mig själv. För inom mig gnager en känsla av att omvärlden – trots min nya paroll – uppfattar mig som lite av en nörd.

Det här behöver redas ut, så här kommer min definition av en nörd: En nörd är någon om har ett intresse som är helt uppslukande och dominerar hela tillvaron, så mycket att det påverkar även övriga delar av livet. Ett exempel: Mat- och vinnördar som går genom livet med uppspärrade näsborrar och lillfingret en aning spretande. Ett exempel till: Datanördar som lever hela sitt liv
framför en datorskärm och aldrig klär sig i annat än jeans och t-shirtar de fått gratis av programvaruföretag.

Själv hyser jag vad jag kallar ett hälsosamt och starkt engagemang för vissa saker. Jag gillar att hålla på med datorer och är en stark anhängare av sorten med äpplen på. (Är även en stark anhängare av bloggverktyget WordPress, som jag betraktar som Guds gåva till Internet, men det låter lite nördigt att säga så, så det gör jag inte.) Jag gillar musik, både att spela (vilket jag sällan hinner nuförtiden) och att lyssna på allt från klassiskt till hårdrock. Är även matintresserad, vilket framgår på denna blogg. Gillar att skriva. Älskar fotboll, i synnerhet GAIS och knattarna i Celtic, som jag tränar tillsammans med fyra andra pappor. Tycker om att resa, fotografera, vara på sjön, hugga ved, greja i trädgården och med huset. Och så vidare.
Jag kan gå upp i alla de här sakerna på ett sätt som kan verka nördigt.

Är jag då en nörd? Vissa kan nog uppleva det så, eftersom jag äter vissa saker med hull och hår. Men jag vill betona att det är många saker, och därför anser jag mig vara onördig.

För vad är egentligen motsatsen till onördig? Det ska jag tala om nu.

Motsatsen till onördig är skitnördig. Och det är jag verkligen inte.

Ny spis

Som en och annan läsare uppmärksammat, är det köksrenovering på gång här i huset. Nu är jag själv hemma med Lilla Larsson och Legolas. De är lite krassliga och fick inte följa med på helgens tur till hustruns mormor. Och medan jag går här och pysslar (med datorn på köksbordet, äkta 2000-tal) grunnar jag på viktiga spörsmål.

Som till exempel vår nya spis. Den vi har är en Husqvarna Regina Culinar. En fin pjäs i sin glans dagar, säkert. 70- eller möjligen 80-tal. Idag är det en bedagad skönhet med en sprucken platta och trasig emalj. Den viskar tyst till mig om pensionering varje gång jag är i närheten.

“Jag har jobbat hårt och länge. Det är dags för mig att få vila, jag är trött på det här”, säger den.

Och när jag steker något på den stora plattan, så förstår jag att den menar allvar. Man får vrida på stekpannan, annars blir det vidbränt på ena sidan och ofärdigt på den andra. Samma sak med ugnen, den gräddar ojämnt.

Mitt hjärta blöder, och visst vill jag byta ut den gamla trotjänaren. Men vem ska få ta hennes plats? (Jag vet inte varför jag betraktar spisen som en hon, men det gör jag.) Ska man satsa på induktion? Dyrt, men det verkar vara framtidens melodi. Och jag har alltid gillat framtidens melodi.

Varmluft? Ja, förmodligen. Ska man i så fall ha en eller två ugnar? Vissa hävdar att en stor varmluftsugn fyller samma funktion, att man kan köra flera plåtar samtidigt. Men funkar det verkligen?

Vilket fabrikat man väljer är nog tämligen egalt. Vi har i alla fall inte resurser att köpa Gaggenau eller nåt annat snofsigt, och rör man sig i mellanskiktet är nog skillnaderna rätt små.

Finns det någon köksguru bland våra kära läsare? Jag är tacksam för alla tips.