Category Archives: Familjemat

Apelsinjuice i en återvändsgränd

Nån som minns fyrabarnsmamman och juicen? Hennes sexåriga dotter testade pappas alkoholmätare och fick beskedet att hon inte borde köra bil, trots att hon bara druckit apelsinjuice.

Jag skrev ett inlägg om fyllejuicen igår. Men som den grävande journalist jag är (ibland i alla fall), så var jag tvungen att undersöka saken lite närmare. Så jag kontaktade Del Montes svenska importör, Arvid Nordquist. Och körde raka vägen in en återvändsgränd som det blir svårt att komma ur.

Arvid Nordquists konsumentkontakt påpekade nämligen – vilket jag också redan visste, mycket väl – att man övertagit agenturen den första februari. Juicen som fyrabarnsmamman köpt var inte såld av dem, utan Jo-Bolaget som hade agenturen fram till sista januari. Efter övertagandet var hela sortimentet förändrat och juicen ifråga finns inte längre på marknaden, hävdar bolaget.

Och att kontakta Jo-Bolaget är knappast någon idé. Jag kan berätta redan nu vad de har att säga: “Nej, vi har slutat sälja Del Montes juice. Du får vända dig till Arvid Nordquist.”

Så det är väl lika bra att förklara ärendet avslutat…

Fullkornsgodis till frukost

Jag vet, det har varit tunt med nya produkter här på bloggen på senare tid. Vi befinner oss i en mellanperiod efter störtskurarna i januari och det är alltid lugnare innan våren kommer igång på allvar. wheats_package_001.jpg

Men en kul nyhet såg jag sista jag var i affären: Kellogg’s Wheats. En liten koll på företagets sajt visar att den funnits på den nordiska marknaden sedan i januari. Jag har inte sett den innan, men jag bor ju på vischan – 35 km från Sveriges näst största stad…

Kellogs Wheats är kuddar av fullkornsvete som finns i två smaker: choklad och russin. Du tänker antagligen samma som jag tänkte: choklad?! Och ja, det är faktiskt riktig choklad. Fyllningen består av små chokladbitar och i den andra varianten är det russin. Samtidigt innehåller Wheats 75 procent fullkorn (russinvarianten) respektive 71 procent fullkorn (choklad).

Det här är mumsfrukost. Riktigt gott. Frasigt och sött, fast på ett helylleaktigt vis som gör att det inte riktigt går över smarrgränsen. Godis, liksom. Fast frukost. Och det är ju det som är problemet. Brutalmycket fullkorn räcker inte för att mota bort det dåliga samvete som skapas av att äta choklad till frukost. Det går liksom inte. Magic är skogstokig i de här grejerna och deklarerade frankt att “detta ska vi alltid äta till frukost.”

Så lär det inte bli. Inte ens russinvarianten känns ok som vardagsfrukost. Men när man vill lyxa till det – och det vill man ju ibland – då är ju detta ett utmärkt alternativ. Och då blir det nog chokladvarianten. Den var stråt vassare.

Ekströms bärdrycker

Hinner inte blogga, skrev jag nyss. Sedan knackade det på dörren, och postiljonen i den gula bilen stod utanför med ett paket. I paketet fanns Ekströms nya bärdrycker, och då måste jag ju testa. Genast. Det var alldeles för länge sedan jag fick prova något nytt.

Dryckerna innehåller bara lite socker och inget konserveringsmedel. Dessutom är de naturligt rika på antioxidanter, som tros bli “det nya svart” inom livsmedel och hälsa. Tre smaker lanseras:

blabar.jpgBlåbär/aronia: Mmm. Svag blåbärsdoft. Smaken känns fräsch och naturlig, med tydlig syrlig blåbärssmak. The real thing, liksom. Tyvärr är den fräscha smaken ganska kort, men som sagt: detta är en flipp.

Svarta vinbär/röd druva: Doftar mammas och mormors hemkokta saft fast med en kylig industriell ton som gör doften både bekant och främmande. Smaken är aningen för syrlig med det svarta vinbärets beska avslut. Ok, men inget man väcker polarna för.

Nypon/passionsfrukt: Märkligt fri från doft, faktiskt. Smaken är även här ganska kort och tvär men frisk, och utan den kladdiga sötma som man förknippar med nyponsoppa.

Slutligen några ord om förpackningen. Enliters kartong med plastkork, som blivit allt vanligare på senare tid. Jag gillade korken först, den öppnade ett snyggt runt hål och var lätt att hälla ur. Men när jag skulle öppna nyponpaketet: Plötsligt händer det. Jag får hela korken i handen. Tittar dumt på förpackningen, som tittar trotsigt tillbaka med sitt enda öga, förseglat med aluminiumfolie.

Detta är ju sådant som INTE FÅR HÄNDA. Men ändå… Som tur är, är jag en normalhändig person. Och normalhändiga personer går som bekant alltid runt med en tapetkniv i fickan, med vilken de kan öppna diverse trilskande kartonger och annat. Dock: feeeet flopp för korken.