Har precis avverkat lunch på tu man hand med sjuårige sonen Legolas. (Inget märkvärdigt, bara pasta med Guldfågelns färdiggrillade kycklingklubbor och en halv paprika, men det vet jag att han gillar.)
När han gnagt i sig kycklingen, och sitter där med med marinad på fingrarna och runt munnen, säger jag:
“Gå nu och tvätta dig, så delar vi på en Kexhoklad till efterrätt.”
Han går iväg mot badrummet, men på halva vägen vänder han sig om med ett lurigt smajl på sin brunröda nuna:
Samtliga medier har uppmärksammat Livsmedelsverkets undersökning om barnens matvanor. Och det är väl egentligen bra. Men det finns ett problem.
Livsmedelsverkets undersökning, som bland annat slagit fast att en fjärdedel av den energi barnen får i sig kommer från läsk, snacks, kakor och godis, baserar sig på en stor undersökning från 2003. Sedan dess har Sverige drabbats av en kraftig hälsofeber, med sockerskräck och kolhydratpanik som efterhängsna biverkningar.
Jag tror inte att verkets siffror stämmer riktigt längre, för debatten har förändrat föräldrarnas och barnens attityder. Mina grabbar Magic och Legolas, som är tio och sju, har i alla fall fattat galoppen.
Och jag undrar om det verkligen behövde ta nästan tre år att sammanställa resultaten. Det låter ruggigt byråkratiskt, och jag hoppas att Livsmedelsverket snabbt sätter igång en ny undersökning där man använder sig av mer effektiva och snabba metoder.
En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.
