Legolas, åtta år, har plötsligt och oväntat drabbats av ett intresse för bakning och matlagning. Hans förhållande till mat har tidigare känneteckats av en slags skräck-för-allt-som-inte-är-typ-köttbullar-pannkakor-eller-happy-meal, så det är med mild förvåning IT-mamman och jag iakttar det som händer. Det kanske finns hopp – kolla själv här. Fast titta inte för noga på kylsåpsbilden…
Category Archives: Familjemat
Våffeldagen – ta en till, vetja
Yep – då var den här igen: Våffeldagen. En av få helgdagar som jag har järnkoll på. Den sammanfaller nämligen med Magics födelsedag.
Själv gillar jag våfflor skarpt, men tänker inte besvära dig med något recept. Vill du ha det kan du gå till exempelvis Tasteline, som har tolv stycken här.
Istället tänkte jag skarva vidare en passning från journalistkollegan Marcus Frennemark på tidningen Land Lantbruk. Marcus är såvitt jag minns så kallad månskensbonde och driver alltså lantbruk vid sidan om jobbet som reporter på Land Lantbruk. (Där är det visst lite stökigt just nu, men det är en annan historia.)
Det jag vill ha sagt är att för Marcus ligger det svenska jordbruket varmt om hjärtat, och därför uppmanar han oss i senaste numret av tidningen att ta en våffla till. Han har nämligen räknat ut att om alla svenskar (minus en miljon som inte har tänder eller av religiösa skäl inte vill fira våffeldagen) gjorde det, skulle det ge Sveriges bönder en merförsäljning på 53 ton ägg, 80 ton smör, 80 ton socker, 320 ton vetemjöl och 480 ton mjölk.
Imponerande siffror, onekligen. Och som sagt, jag gillar våfflor. Jag har inget emot svenska bönder heller. Men trots detta är jag inte säker på att jag kan hörsamma uppmaningen. Jag ska nämligen strax ge mig av tillsammans med Magic, som firar sin födelsedag med en basketturnering i Borås. Och i Borås kan man väl inte äta våfflor? Enligt vad jag hört serveras det mest “söppullamä lingoklaara fassegod”* i den staden, alltmedan regnet faller i strida strömmar.
* Kan du gissa vad det betyder? Klicka på kommentarlänken, så får vi höra.
Årets sämsta måltid
Det är fullt möjligt att jag intagit den, på McDonald’s vid Torps köpcentrum utanför Uddevalla. Jag är rätt kluven till McDonald’s, men när jag ska äta ensam väljer jag oftast något annat om jag inte har väldigt bråttom.
För McDonald’s går ju snabbt. NOT.
Jag blir lika förvånad varje gång över väntan, såvida man inte beställer McFeast & Co. För att citera en man framför mig i kön på McDonald’s vid E6 i Varberg för några år sedan: “De kallar det fast food för att man ska fasta medan man väntar.”
Min beställning av en Big McBacon med Crinkle Fries och apelsinjuce innebar sjutton minuters väntan i bilen. Lite mycket när man har en tid att passa, och när maten kom var jag hyggligt irriterad. Med en rivstart gav jag mig iväg för att tanka bilen. Under tankningen tryckte jag i mig burgaren och märkte snabbt att köttet var knappt genomstekt. Brödet var däremot svartbränt. Stressad och hungrig har man inte mycket val, det var bara att tugga och svälja. Och sedan skölja ned med… juicen?
Nähäpp. Ingen juice.
Road rage, vägvrede, internetilska och revbensraseri får nu sällskap av en ny arg alliteration: fast food fury.
En bedrövlig upplevelse, som dock räddades från IG av Crinkle-friesen. De var goda, i ärlighetens namn helt underbara.