Jag älskar Guinness, men i mitt universum ska den vara svart. Som synden, helst.
Fast jag förstår å andra sidan varför bryggeriet dristar sig att mixtra med “The Black Stuff”, som ölet också kallas. På den viktiga hemmamarknaden Irland är ölet en ikon, men för yngre irländare är det en dryck som förknippas med en äldre generation. Och vem vill dricka samma bira som farsan alltid druckit?
Om lösningen sedan är att lansera en röd variant av ölet, det är väl tveksamt. Men något måste man kanske göra när den viktigaste marknaden börjar tappa höjd.
Om den röda Guinnessen kommer till Sverige, ska jag givetvis testa. Så omodern är jag inte, även om jag föredrar den svarta – helst tappad i omgångar, lugnt och fint, på en stimmig pub i Dublins Temple Bar-kvarter.
Igår jämrade jag mig här på bloggen. Skrev att jag kände mig dyster. Det blir så ibland när det är för mycket motvind. Små saker som inte fungerar kan lätt byggas upp till ett litet berg som skymmer ljuset.
Men i grund och botten är jag en obotlig optimist. Faktum är att det torde vara min största svaghet, jag har en väldig tendens att underskatt svårigheterna och överskatta möjligheterna. Det krävs således inte så mycket för att jag ska få upp farten igen.
Nu sitter jag på Arlanda och tittar ut i mörkret. Tänker på mötet jag hade idag, som var roligt, inspirerande och hoppingivande. Tänker också på numret av Internetworld som jag läste i planet på väg hit. Öppnade mina ögon för många nya spännande möjligheter.
Gamla idéer, som jag stött och blött i flera år, flyter upp till ytan igen. Världen är full av möjligheter, och Internet är mitt Eldorado. Nu är de här igen – the dot com days.
Coops nya fruktyoghurt säljs under märket “Better for you” som ska ha lite hälsoprägel. Yoghurten har låg halt av socker och fett och är – vill jag minnas – den första nyckelhålsmärkta.
Jag tycker yoghurten är helt ok, även om den inte kan mäta sig med Valio Vanilj, som är något av en stapelvara här i huset. Båda smakerna, jordgubb och vanilj, är tydliga och realtivt fräscha men med en aning artificiell bismak. Smaken är lite kantig med både beska och syrliga inslag. Konsistensen är helt ok och Lilla Larsson har slevat i sig stora mängder.
En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.
Jag älskar Guinness, men i mitt universum ska den vara svart. Som synden, helst.