Det fanns en tid då det hippaste och modernaste man kunde ha i ett kök var en lergryta. Römertopf, tror jag de kallades. Mattidningarna var fulla av lergryterecept och i butikerna såldes grytorna direkt från pall.
Det finns en i vårt kök också. Men jag kan inte minnas när den användes senast. Kan inte heller minnas när jag såg någon annan använda en. Har inte tänkt på lergrytor överhuvudtaget på åratal, förrän kollegan Lars beklagade sig häromdagen: Han tänkte köpa en till sin fru i födelsedagspresent, men han hade inte hittat någon i den första butiken.
Lars och hans familj använder alltså lergrytan ofta. Han tycker den är enkel att laga mat i, och att smaken är bättre. I hans familj använder de till och med lergryta att baka bröd i.
Men varför är det så många andra, inklusive jag själv, som plötsligt degraderat römertopfen till hyllvärmare? Frågade hustrun, och hon konstaterade att det var trots allt lite krångel med blötläggning och annat. Min egen teori lyder så här: Lergrytan används ofta till olika typer av “långkok”, som till exempel att tillreda en hel kyckling. Ugnsstekt hel kyckling är inte heller så vanligt nuförtiden. Kan inte minnas när jag köpte en hel kyckling senast heller.
Det kanske till och med är Stinas fel att lergrytan försvunnit från våra köksbord?
Har testat Polarbröds nya tekaka, Farfarskaka. Brödet är gjort med utgångspunkt i ett recept från farfar till en av produktutvecklarna på Polarbröd, men det ska nu vara en nyttig tekaka.
För mig är tekaka en hedonistisk njutningsprodukt, en lyx som i barndomens dagar endast kunde avnjutas när morsan hade varit i Uddevalla och handlat.
Jag köper bara tekaka om jag hittar nybakta i affären, och då äts de i regel upp samma dag.
Därför går den här tekakan bort för mig. De förändringar som gjorts för att göra tekakan mer hälsosam har påverkat smaken alltför mycket, även om inte brödet smakar illa. Dessutom är det knappast aktuellt för en trebarnsfar med två snabbväxande grabbar att köpa en påse med sex tekakor.
Låter det knäppt? Det är faktiskt svingott, och jag kan sakna det ibland.
Det var en kille i Malmö som tillverkade ostpopcornen, och när vi hade redaktion i Helsingborg dök han upp en dag med en hel kasse. Tyvärr tror jag inte hans bolag finns kvar längre, han har nog drunknat i mikropopcorn.
Malmökillen gjorde även en annan klassiker som jag inte sett på evigheter: En meter popcorn. Usch, vad sugen jag blev. Men det går inte. Besökte svärmor i helgen, och kunde inte låta bli att testa hennes glassiga glasvåg. Är nu otäckt nära 90-strecket.
Fast förresten: var det inte Madonna eller nån som popcorn-bantade? Det kanske jag ska testa…
En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.
Det finns en i vårt kök också. Men jag kan inte minnas när den användes senast. Kan inte heller minnas när jag såg någon annan använda en. Har inte tänkt på lergrytor överhuvudtaget på åratal, förrän kollegan Lars beklagade sig häromdagen: Han tänkte köpa en till sin fru i födelsedagspresent, men han hade inte hittat någon i den första butiken.