“Timing is everything”, brukar jänkarna säga. De har ack så rätt. I förra veckan var jag en timme ifrån ett litet scoop, som vi journalister brukar kalla det när vi hinner före någon annan med en viktig nyhet.
Jag hade från en vanligtvis välunderrättad källa fått veta att ett av Sveriges största köttföretag skulle tappa ett viktigt kontrakt, och ringde kunden för att kolla upp. Han blånekade. Nästan i alla fall.
Min artikel blev till en halv dementi, med vissa brasklappar. Idag kom beskedet, som säger att ryktet stämde ganska precis. Alla mina konkurrenter hann före mig med nyheten, och jag var inte helt lycklig när jag ringde direktören (ansvarig för köttinköpen vid en av Sveriges största matkedjor) för en kommentar och en stillsam fråga om varför han inte sagt som det var.
“Du ringde mig klockan nio. Klockan tio skulle jag ha ett möte med leverantören. Jag kunde inte säga nåt”, försvarade sig direktören.
Och han har förstås rätt. Det fattar ju jag med. Men det känns ändå surt. Du ser själv på bilden hur gramse jag är. Riktigt svart i synen. Jag blir nästan lite rädd själv…
Valio lanserade sin yoghurt med den tillfälliga smaken jordgubb/ros i lagom tid till Alla Hjärtans Dag. Men i min butik har den inte synts till förrän nu i helgen.
Xtian testade den strax efter nyår, så jag känner mig lite efter. Men jag sväljer förtreten och lämnar högaktningsfullt mina ödmjuka synpunkter om denna tillfälliga bekantskap.
Jag gillar den inte. Första intrycket när yoghurten landar på tungan är en association till när jag smakade Yoggi jordgubb för första gången någon gång vid 80-talets början. En lite köttig jordgubbssmak, som sedan väller av och an och byter skepnad i munnnen. Avslutet känns artificiellt och sötsliskigt.
Tyvärr, men rosenyoghurten får inte många stjärnor i min bok.
Då är jag mycket, mycket gladare för den gulliga krukan med minirosor jag fick av IT-mamman igår. Den står här på fönsterbänken mellan The Edge och Adam Clayton och påminner mig om vår kärlek. Min och IT-mammans, alltså. 🙂
Hustruns systerson rockar fett på myspace. Sjunger och lirar med glöd och attityd. Som gammal källarbandsstjärna i band som Riffer, Distant Drums, Calilio och Bo-Rågers kan jag bara önska att jag vore sexton igen.
En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.
Jag hade från en vanligtvis välunderrättad källa fått veta att ett av Sveriges största köttföretag skulle tappa ett viktigt kontrakt, och ringde kunden för att kolla upp. Han blånekade. Nästan i alla fall.
Xtian testade