(Jag uppdaterar lite, måste ta en paus från skattedeklarationer och annat tråk.) Själv är jag, som jag påpekat flera gånger här på bloggen, INTE beroende av Kexchoklad. Jag kan sluta när som helst, det är jag säker på. Har bara inte prövat än.
Däremot måste jag erkänna att jag är nästan lika förtjust i en riktig svarting. När jag var barn var jag en sån där konstig prick som köpte Marabous mörka chokladkakor. Och det var inte bara för att slippa bjuda kompisarna. Jag tyckte helt enkelt den var godare.
Ett riktigt höjdarminne är en paj jag gjorde en gång till min egen födelsedag, på två kakor svindyr årgångschoklad från Valrhona. Den var mumsig, och jag fick äta upp det mesta själv den gången åxå.
Igår kväll satt jag här och öste galla över de kommersiella budskap som oupphörligen öser över oss, och jag uttrycket min tveksamhet inför all den reklam och produktplacering som våra barn utsätts för.
Nu läser jag att britterna senare i år kommer att införa ett reklamförbud för fet, salt och söt mat – om den vänder sig till personer under 16 år. Ett förbud som kommer att påverka TV3 och Kanal5, som sänder från Storbritannien för att komma runt svenska reklamregler.
16 år! Där tog de i ordentligt. Men kanske är det ändå klokt, på så sätt kanske man får en ordentlig effekt, samtidigt som man kan undvika många jobbiga gränsdragningsdiskussioner. Tidigare har jag nog förespråkat att industrin ska få klara av den här frågan, men jag börjar faktiskt tvivla på att det är en fungerande väg.
Eric Prydz rökare “Proper Education” har funnits på iTunes UK jättelänge, men där får jag inte handla med mitt svenska kort. Till min stora frustration har jag inte kunnat få fatt i den nån annanstans, men idag fanns den på svenska iTunes.
En välgörande uppdatering av Pink Floyds gamla klassiker. Jag diggar 😀
En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.
