Att åka till huset som tillhört en omtyckt men numera bortgången släkting. Göra vår del av arbetet med att se till så huset blir klart för någon annan att flytta in i.
Det känns underligt. Vi har varit där ganska mycket, haft roligt och trevligt. Idag kanske blir sista gången jag sätter min fot där.
Livet går vidare, såklart. Men ändå…
Det blev utfallet av en heldag i sporthallen i lilla byn utanför vår lite större by.
På vägen in i idrottshallen sprang jag förresten på Åke Modig, som under många år var vd för Arla i Sverige. Det är en liten värld, men jag vet ju att han håller till en hel del i dessa trakter nuförtiden.
Våra grabbar skötte sig exemplariskt, jag är riktigt stolt över dem. Ett gäng nioåringar som spenderar den mesta tiden med att vänta på nästa match kan lätt få lite myror i brallan, men det gick jättebra. I princip alla större utrymmen i sporthallen (läs: cafeterian) var stängda på gund av någon fest ikväll.
Nu chillar vi framför MGP junior, Magic är på partaj och Lilla Larsson har somnat. Legolas tittar med ena ögat på TV:n och det andra i senaste Harry Potter-boken. Imorgon bär det av till Västergötland hela dagen. Det lär bli klent med bloggandet. Bara så du vet.
Och förresten: om du vill se Tina Nordströms hemligaste böjelser – missa inte Sanningen bakom i TV3 ikväll. 22.30.
Äntligen var det dags att byta däck på den lilla brittiska kvalitetsbilen. Eftersom jag inte velat rulla mer än nödvändigt på punkadäcket, så har den stått ute på uppfarten.
Och nu är det frost.
Kan inte komma in.
Inte på förarsidan. Inte på passagerarsidan. Bottenfruset. Jag kör gamla knepet med hett vatten i plastpåse och kommer så småningom in på passagerarsidan. Kravlar in bakom ratten, vrider på nyckeln.
Silence.
Efter lite felsökning visar det sig att ena kopplingen på batteriet är dåligt åtdragen. Provar igen. Nu låter det. Drrrrr. Ingen tillstymmelse till liv i själva motorn, antagligen är det startmotorn som säckat ihop den ynkliga minusgraden…
Så med IT-mamman bakom ratten rullade jag in bilen i garaget, där den nu står och tinar i väntan på mer omvårdnad. Själva inrullningen var för övrigt en scen som kunde varit hämtad ur Svensson, Svensson, Göta Kanal eller annan lämplig halvmodern komedi med svag buskiskaraktär.
“Bromsa inte!!
“Jamen, den rullar ju!”
“Den SKA rulla!”
“Men den rullar ju framåt!”
“Ja, eftersom det inte går att svänga in från den vinkeln, måste vi rulla fram lite först. Låt pedalerna vara nu.”
“Okej.”
“MEN BROMSA INTE DÅ!”
“Men den rullar ju…”
och så vidare…
Nu är det dags för lite städning och utfodring innan dagens stora event: fotbollscup med Legolas & Co.