Att åka till huset som tillhört en omtyckt men numera bortgången släkting. Göra vår del av arbetet med att se till så huset blir klart för någon annan att flytta in i.
Det känns underligt. Vi har varit där ganska mycket, haft roligt och trevligt. Idag kanske blir sista gången jag sätter min fot där.
Livet går vidare, såklart. Men ändå…
Sånt är alltid konstigt. Så många minnen i väggarna samtidigt som den man förväntar sig ska komma in geonm dörren vilken sekund som helst aldrig dyker upp. Hoppas det flyter på bra!