Tag Archives: Kokböcker

En skinka på varje stol

Nu tänkte jag skriva om något som jag är mycket kluven till, nämligen bokförlaget Vulkan.

Rent principiellt tycker jag att idén bakom Vulkan är skitbra. Och Vulkan gör bra saker, som till exempel kokbokstävlingen ihop med mina kompisar på Taffel. I den kokbokstävlingen har man nu vaskat fram fem finalister som du kan läsa mer om på Taffel. Innovativa och roliga idéer med nya infallsvinklar i den glättade och kändiskåta kokboksbranschen. Det är kalasbra och för en figur som mig. Närmast att likna vid Nirvana. Mat, böcker och Internet – that’s me, liksom.

Så varför är jag då inte odelat positiv till Vulkan? Jo, det beror på att en mig mycket närstående person, nämligen min kära lillsyster, har en stor beef med Vulkan. Och jag tycker faktiskt att de har behandlat hela grejen som ett gäng nötter. Ozzy har knogat mycket med boken. Skrivit vackra, roliga, självutlämnande och tänkvärda dikter med finurliga illustrationer. Vulkan har klantat till alltihop, lovat att rätta till det och sedan ändå inte gjort det.

Kluven var ordet, sa Bull.

Så nu säger jag hurra för Vulkan! På ett villkor: fixa till min syrras bok först.

Anyone for kyrkkaffe?

Nu ska det bli kyrkkaffe här på Salt. Närmare bestämt i form av två nya kokböcker från det kyrkliga förlaget Libris. De tillhör en serie kokböcker som går under just namnet Kyrkkaffe, en serie som för övrigt tycks vara ganska populär. Efter vad jag kan se så är åtminstone en av de sju titlarna i serien slut på förlaget.

Och jag kan förstå varför. Böckerna her en nästan naiv vardagscharm som verkligen skiljer sig från den glättiga, glänsande och välsminkade flod av kokböcker som annars väller fram över vårt land.

Recepten i böckerna är inskickade, ofta från kyrkfolk runt om i landet, och jag kan riktigt se de här damerna framför mig. Kanske en och annan yngre och även nån enstaka mansperson, men damerna dominerar starkt i denna armé av kökskompetens och huslighet.

Och jag blir inspirerad! Det är precis min stil på de här recepten, och det kliar i fingrarna när jag läser. Snabba och enkla grejer, totalt befriade från korslagda sparrisar, himalayiskt bergssalt och annat snobbigt trams – men ändå med snits och innovativ knorr.

Den första boken heter Blixtkakor och är som namnet antyder full av recept på snabba bakverk. Alla varianterna är visserligen inte så hastigt tillredda som bokens titel antyder, men jag blir ändå ruskigt sugen av alla vackra bilder och de tilltalande recepten.

Den andra boken (bilden ovan) är uppföljaren till en bok i serien från förra året: Långpannans Lov. Då handlade det om bakverk för långpanna, i den nya boken är det vanliga matrecept som också de tillagas i långpanna.

Eftersom jag själv är nästan barnsligt förtjust just detta kokkärl, så går jag igång rejält på den här boken. Faktum är att jag tror att jag ska prova ett recept till kvällsmat idag: Birgittas Sambal Oelek-kotletter. Eller så kanske jag testar Almgrens Äppeltorskfilé. Vi får se.

Present från Arla – i min iPhone

Som en del av mina vakna läsare uppmärksammat, hade jag uppenbarligen namnsdag igår. Jag nämnde det för hustrun, som åtminstone förr om åren hade järnkoll på dylika ting. 

“14 oktober? Det har du aldrig haft förut”, blev svaret. 

Och så kanske det är. Jag vet inte, för det där med namnsdagar är ju inte så definitivt nuförtiden. De verkar komma lite hipp som happ och flytta sig lite hit och dit. Fast något säger mig att jag borde vetat om detta varit fallet tidigare – Lilla Larsson fyller ju den 13 oktober…

Hursomhelst fixade hustrun en liten present ändå, genom att falla till föga för framfusige försäljaren Fabian, som har en resväska under sängen.

Och även idag fick jag en försenad namnsdagspresent. 

Från Arla, faktiskt. 

Mejerigiganten lanserar nämligen en recepttjänst för iPhone. Gratis! Bara att hämta hem, och det har jag redan gjort. Såklart. De har ju gjort den bara för min skull – eller kan det finns fler matintresserade iPhonenördar i detta lilla land? Det har jag svårt att tänka mig…

Även om min namnsdag nu uppenbarligen var igår, så känner jag mig ändå lite rörd över omtanken.