Tag Archives: GB

Glassmatematik

Idag fyller Lilla Larsson sex år. Fantastisk ålder, och det var en underbar känsla att se hennes strålande ansikte när vi väckte henne med donuts och presenter imorse.

När man fyller år är det brukligt att man har med sig något till klassen, och eftersom Lilla Larsson har en klasskompis som är laktosintolerant, så blir det Piggelin. Det var följaktligen en av punkterna på min inköpsrunda på Ica igår, och det var också det som sådde fröet till just detta blogginlägg.

För när jag stod där vid glassdisken, hamnade jag i ett litet dilemma. Multipacken med Piggelin innehåller 15 glassar. Jag behövde 22, det vill säga ungefär 1,5 paket. Kanske skulle köpa ett paket och sju lösa Piggelin?

Nu blir det lite jobbigt för mig här, eftersom jag ofta och högljutt brukar predika att vi inte bör fixera oss för mycket vid vad maten kostar. Men nu handlar det ju inte om kvalitetsaspekten, utan enbart och endast om ett glassmatematiskt räkneexempel med helt identiska Piggelinglassar.

Utan att fundera så mycket mer på saken, knatade jag runt den långa frysdisken för att kolla styckpriset på Piggelin. Sex kronor, jag behöver sju stycken, det blir 42 kronor…

Ungefär i den här fasen börjar min hjärna vakna till liv. Multipacken med 15 glassar kostade ju 31 kronor – för 15 stycken! Två kronor per Piggelin.

Att glass är en produkt med höga marginaler har jag vetat i många år. Men det här gör mig oerhört splittrad. Som konsument och trebarnspappa blir jag irriterad, men som företagare (med ett närmast absurt intresse för livsmedelsprodukter samt hur dessa markndsförs och prissätts) blir jag nästan stum av beundran.

GB har lyckats med ett riktigt indiskt reptrick här. Piggelin har en bergfast position i svenskarnas medvetande som “den billiga glassen.” Ändå visar ju siffrorna ovan med all önskvärd tydlighet att marginalen på en Piggelin för sex kronor är minst fyra kronor. Eller 200 procent, om vi räknar med ett inköpspris på två kronor.

Det skulle i så fall innebära att 15-packen säljs helt utan vinst. Det tror jag knappast.

Intressant matematik, eller hur? Som bonus får vi en annan spännande liten övning, nämligen att se om GB eller moderbolaget Unilever snappar upp min lilla spaning och har någon kommentar.

No such thing as gratis glass

En Cornetto Bröllopsstrut, närmare bestämt. Klicka här så kommer du till kampanjsajten. Sedan loggar du in med ditt Facebookkonto för att få din glasskupong.

Alla vill ju ha gratis glass, eller hur? Klart man hänger på, eller?

Nej – inte jag i alla fall. För det som händer när du loggar in och länkar ditt konto till kampanjsajten är följande:

Du ger 7-Elevens applikation tillåtelse att publicera vad som helst utan att fråga dig. I ditt Facebookflöde, i dina vänners flöden och på en massa andra ställen.

Nu tror jag visserligen att både GB och 7-Eleven begriper mycket väl att de inte kan bombardera dig och dina vänner med oönskad reklam. Men ändå – är det värt en ynklig liten glasstrut?

Två Magnumspaningar till priset av en

Eftermiddagen igår blev lite av en familjelogistisk utmaning med inskolningssamtal för Legolas, som börjat mellanstadiet, och därpå följande utkvittering av nylagad bil, dagishämtning av Lilla Larsson, jobbhämtning av IT-mamman och sedan åter till bilverkstaden för att rent fysiskt hämta nyreparerat fordon.

Det bar sig inte bättre än att det glappade lite. Där nånstans i mitten uppstod ett litet tidsmässigt vaakum som behövde fyllas i väntan på att IT-mamman skulle bli klar på jobbet. Med två eftermiddagströtta barn i bilen och blodsockret i brant utförsbacke, valde jag The Easy Option.

“Vi åker och köper en glass!”

Sålunda hamnade vi på OK-macken, och min vana trogen lade jag snabbt rabarber på den glass i frysboxen som jag aldrig sett förut: Magnum Coco Choc.

Ny?

Hyfsat, jag tror den lanserades under sommaren.

God?

Nåt såpass, som de säger i Uddevalla. Faktiskt så god att jag hörde mig själv mumla något om “…den godaste glass jag ätit på länge.” Mörk choklad –  men inte bittermörk – kapslar in en kaka vaniljglass, som tack vare en lagom inblandning av kokos känns riktigt fräsch.

Det är inte ofta jag går loss på GB:s produkter på detta sätt. Men faktum är att jag sitter och längtar efter en Coco Choc as we speak. Och i min eufori är jag så generös att jag dessutom bjussar på en extra Magnum-spaning, från Kontaktmannen, även känd som Lord Fredruk.

Han är inte lika peppad över Magnum, och särskilt inte det faktum att han i helgen förärades en pava tårgas ihop med sin glass. Tvärtom verkar han rätt förbannad, och därmed känns det som om detta inlägg till slut blev riktigt balanserat och bra.