Tag Archives: fearless

Det där med GMO

Det huvudsakliga syftet med min tripp till USA i veckan har varit att besöka lilla staden Boulder och FearLess Cottage, som är högkvarter för en helt ny form av konsumentrörelse. Det som gör den här rörelsen extremt intressant – och annorlunda mot det vi känner till sedan tidigare – är att den leds av bland andra Alex Bogusky. Han har en extremt framgångsrik karriär i reklambranschen bakom sig, men har nu sadlat om och kallar sig “consumer advocate.” Han är en av många rutinerade och skickliga personer med många års erfarenhet från “den andra sidan” som nu rest sig upp och tagit ställning.

Jag tillbringade två dagar med folket i den lilla stugan vid foten av Klippiga Bergen. Det var galet intressant.

Nu, medan jag sitter här och försöker sortera alla intryck, dimper det ned ett mejl från Bergendahls i min e-postlåda. Mejlet är egentligen inte så sensationellt, det handlar om Bergendahls kampanj för kött utan GMO, den kritik man fått för kampanjen, att man tagit till sig kritiken – men också att den faktiskt påverkat. Många svenska bönder har slutat med GMO-foder efter kampanjen, enligt Bergendahls.

I USA är situationen en helt annan. Kunskapen om GMO är inte särskilt utbredd, och den amerikanska matindustrin har tagit tekniken till sitt hjärta. Manipulerade ingredienser finns överallt. Situationen är faktiskt skrämmande på ett sätt som jag inte riktigt hade klart för mig.

Den här frågan står högt på agendan i FearLess Cottage. Man samarbetar mycket med Robyn O’Brien. Hon är ytterligare ett exempel på en rutinerad person som bytt sida, efter flera år som finansanalytiker med livsmedelsindustrin som specialitet. Nu arbetar hon bara med att agitera och propagera kring frågor om industriell livsmedelsproduktion.

Och när hon håller sina föredrag, finns det en punkt där åhörarna ofta kippar efter andan: När hon berättar om hur livsmedelsjättar som Kraft, Coca-Cola och Wal-Mart använder andra ingredienser i sina produkter utanför USA (till exempel här i Europa) eftersom konsumenterna kräver det. Insikten om att det amerikanska folket serveras manipulerade produkter (och att landet samtidigt toppar den globala cancerstatistiken) chockar och väcker vrede.

Jag har verkligen inget facit den här frågan. Men när jag läser och lyssnar till Robyn O’Brien känns det nog som att det vi kanske kan klara oss utan GMO – och allt det andra:

This one is on me

Just nu sitter jag och småfryser i en stuga i staden Boulder i Colorado. Jag är här för att skaffa material till lite artiklar om fantastiskt spännande saker som händer här, det kommer du säker att höra mer om framöver, men du kan ju alltid börja med att spana in lite grand här.

Det snackas “Al Gore Stuff” på våningen ovanför, och jag har gått en trappa ned för att fixa med lite annat. Och så tänkte jag berätta om en liten kulinarisk upplevelse jag hade häromkvällen – detta ska ju trots allt vara nån slags matrelaterad blogg.

Efter att ha spenderat en hel dag på affärsgatan 16th Street Mall i centrala Denver var jag hungrig. Efter lite letande hittade jag HBurger längst ned på gatan. Jag slog mig ned, beställde en Guinness och en Colorado Burger, en lammburgare som jag tyckte verkade smarrig. Ölen kom snabbt, men maten dröjde.

Jag lyssnade på skrikande barn och såg en miljard basketbollar dunkas i korgar på TV-skärmen en bit bort. Jag spelade lite Tetris. Jag smuttade på min Guinness. Men när det gått en dryg halvtimme hejdade jag en servitris och frågade var min burgare tagit vägen. Hon lovade att kolla. En minut senare svischade restaurangchefen förbi, så mitt halvtomma glas och mitt heltomma bord och frågade om jag fått beställa.

“Yes, 40 minutes ago”, svarade jag sanningsenligt. Han bad genast om ursäkt och for iväg med blixtens hastighet. 3-4 minuter senare stod maten på mitt bord. Då dök restaurangchefen upp igen.

“I am so sorry that you had to wait. This meal is on me. And the drink as well.”

Som svensk är man inte van vid den sortens service. Särskilt eftersom jag inte varit bråkig på något sätt. Lammburgaren var fantastiskt god, med fetaost och stekta tomater. Till: hemmagjorda ranch frites med smaskig aioli.

Om jag går tillbaka? Risken är överhängande, faktiskt. Och då tänker jag betala för mig.