Större delen av mitt liv har ordet surdeg haft en synnerligen negativ klang. Det har varit en hög av papper som legat (och fortfarande ligger) på mitt skrivbord och tittar förebrående på mig.

Men idag är surdeg hetare än en nygrillad chorizo. När Saltå Kvarn anordnar surdegskurser tillkännager man anmälningstidpunkten i förväg, på samma sätt som när U2, Bruce Sprigsteen eller Madonna ska genomföra en konsert på Ullevi. Platserna bokas också upp ungefär lika snabbt.

PR-konsulten Johan Hedbergs blogg Matgeek har alltmer förvandlats till ett surdegstempel, och på sajten Surdegskartan dyker det upp alltfler prickar:

Att surdegsbrödet blivit så trendigt är helt enkelt en del av den kraftiga reaktion vi haft i Sverige efter att boken Hemliga Kocken rörde om i grytan. Konsumenterna blir alltmer skeptiska mot industriella produkter med kemiska ingredienser, medan surdegsbrödet uppfattas som något naturligt, rent och ursprungligt.

Personligen funderar jag på vad som hände med Skånemejeriers försök att sälja surdeg i enliterskartog i svenska butiker. 1998 lanserades produkten tillsammans med en av männen bakom Proviva. Det kan inte ha blivit någon succé, för den tycks ha försvunnit helt från marknaden.

Idag däremot, har surdegstrenden blivit så stark att den blivit något av ett skämt i vissa kretsar. Man raljerar över miljömedvetna män i 30-årsåldern som jobbar i mediabranschen och bor på Södermalm – och bakar surdegsbröd.

Detta kan vara ett tecken på att surdegstrenden håller på att svalna. Eller på att den går över i en ny fas, där Svenne Banan i villaförorten tar över stafettpinnen från trendiga hipsters i innestaden. Oavsett vilket, så har nog ordet surdeg blivit av med en bit av sin tråkiga klang.