Det är några veckor sedan nu. IT-mamman, Magic och Legolas kom hem från en sån där jippodag i grabbarnas skola och utropade triumferande: “Mamma har vunnit en grill!”
Sedär, tänkte jag. Vår gamla grill är en 199-kronors klotgrill som övervintrat utomhus lite för många gånger, och den börjar se rätt trött ut. Så vi har pratat om att byta upp oss. Inte till nåt Weber/Landmann-monster för flera tusen, men till något större.
Jag har även haft funderingar på att tota ihop en egen grill. Vi har vintergrillat i en stor zinkbalja flera gånger, och den skulle funkar fint som grill även på sommaren. Stor grill. Men det krävs modifieringar, och modifieringar tar tid. Och tid har jag inte.
Därför var det med viss nyfikenhet jag tog mig uppför trappan för att beskåda IT-mammans vinst.
Och det var med viss besvikelse jag noterade att det var en… eh, elektrisk grill. Jag har tidigare på denna blogg skrivit om den dominerande teorin om varför killar gillar grillar: Faromomentet.
Eld+glöd+hetta=farligt. Killar gillar.
2300 watt=mesigt. Killar fnissar.
Eller?
Nej, faktiskt inte. En viss eftertanke fick mig att inse de många fördelarna. Och när jag igår provkörde IT-grillen, som jag dubbat den efter kvinnan som hemförde denna trofé, så är jag ännu mer övertygad.
Elgrill is da shit! The new black! Grillen med chokla’ i! Eller nej, där kanske jag blev lite väl euforisk.
Men det är faktiskt ohuggligt praktiskt. I med sladden och två liter vatten i tråget under gallret (mycket smart, man slipper förargliga lågor som eldar upp maten), sedan är det bara att sätta av i full galopp.
Men ändå med full kontroll.
För varmt? Vi vrider ratten åt vänster. Inte tillräckligt varmt? Vi vrider åt höger. Grillat färdigt? Vi drar ur sladden. Delarna kan lätt plockas isär och göras rena. Tråget spolas ur med hett vatten, så att man får bort det fett som droppat ned från maten.
Belackarna sitter nu och vrider sig och ojar sig över dessa hädelser. De menar att själva glöden och röken ger smaken (riktiga snobbar kör bara med vissa träslag), men då svarar jag att det där är tämligen överreklamerat. Åtminstone för oss vanliga dödliga. Ska man syssla med den typen av grillning behöver man en tiotusenkronors grill, massor av kunskap och en stab av medarbetare.
Så jag kör med sladden i. Och avslutar med ett superenkelt, dundermumsigt recept som jag hittade hos Anne och provgrillade igår. Skär halloumi i lagom tjocka stavar (kanske 1,5 cm) och vira bacon runt. Grilla tills baconet fått lagom färg. Se även bilden ovan.
