Bröd för hjärtat

Fazer Bageri har glunkat om detta ett tag, och produkten finns efter vad jag förstår redan i Finland. Men nu kommer den hit, och även svenskarna får chansen att prova ett bröd som uppges sänka kolesterolhalten.

raghjarta.jpgSom alltid med den här typen av produkter, så handlar det om att man ska inta en viss mängd för att få effekt. Den som vill påverka sitt kolesterolvärde på riktigt ska enligt rekommendationen äta minst fyra skivor per dag av det nya brödet, som fått namnet Råghjärta.

Effekten uppnås av så kallade steroler, ett ämne som utvinns ur särskilda växter och bland annat används i produkter som Benecol och Becel.

Fazer Råghjärta ska finnas i butik från och med idag.

Nu hann Xtian före

Jag fick lite intressant förhandsinfo om McDonald’s sommarnyheter här på kvällskvisten, men kom mig inte för att ta itu med det just nu. Xtian hann före, och det är väl som sig bör: Fastfoodlovers är trots allt årets matblogg.

Så jag gör en lathund och skickar vidare alla intresserade hit. Fast en liten ledtråd kan jag ge: Matnyheten heter Chicken Gourmet. Sen är det glass för hela slanten. Och varför inte? Det var ju en sommarmeny…

Apropå filé eller inte

Som sagt, det är lätt att fastna på Matforum. Hamnade precis i en diskussion om användandet av ordet filé, som du kan följa här.

Diskussionen fick mig plötsligt att minnas en anekdot som jag tänkte dela med mig av här.

Det hela utspelade sig i samband med min mors 50-årsdag för drygt femton år sedan. Det skulle hållas kalas, och mamma hade frågat mig, IT-mamman och Lillasyster Ozzy om vi kunde hjälpa henne med marktjänsten. Och det kunde vi, såklart.

Kalaset förlöpte dock inte helt smärtfritt. Strulet började redan innan, och det är här filén dyker upp.

Modern hade, för att slippa överraskningar, i god tid beställt fläskfilé hos Stig i Tavlebord. En äkta Icahandlare av den gamla stammen med en gullig liten butik som numera är igenklappad. Stig var en pålitlig man och fixade det mesta.

Men när mamma kom till affären för att hämta varorna, så låg det inte fläskfilé, utan skinkfilé i lådan. Skinkfilé är egentligen mest en bit skinka som skurits ut för att likna en fläskfilé. Stig förklarade bedrövat att detta var vad han fått, med motiveringen att fläskfilén var slut.

Min mamma var nästan gråtfärdig. Kalaset skulle hållas senare på dagen och ingen lösning fanns i sikte. Gästerna måste ju ha mat. Men mamma har alltid varit en fighter, och resonerade kort med sig själv. Det finns många som har råkat ut för värre saker, det är bara att gilla läget.

Skinkfilén tillagades, och smakade säkert alldeles utmärkt. Jag minns inte riktigt. Däremot minns jag att den nästan tog slut… Den stekta slottspotatisen (små runda potatisar som morsan själv odlat och sorterat ut, skalat, kokt och sedan ugnsstekt) tog definitivt slut och det hela blev lite smått pinsamt för oss tre som sprang runt och lekte serveringspersonal.

Inte förrän desserten stod på bordet, reflekterade någon av oss över det faktum att även underugnen stod på. Där fanns en hel långpanna med potatis. Som vi hade glömt bort.

Snark.

Allt gick förstås finfint ändå, och alla var glada. Och den här historien sorterar jag glatt in i kategorin I-landsproblem. Även om jag fortfarande tycker att det var ruttet av Scan att skicka fuskfilé till en kund som gjort en specialbeställning.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.