Ojade mig häromdagen över en kommentar från brevbäraren som vill köpa min bil. “Just det, det är ju du som alltid är hemma!”, sa han. Och fick mig att känna mig som en eremit i träningsoverall och raggsockor som går och pratar med krukväxterna.
Men jag är ingen eremit. Jag har knappt varit inne på hela dan, och imorrn är jag också ute och far (ska bland annat till McDonald’s i Frölunda och prova deras sommarnyheter) hela dagen. Kommer nog inte hem förrän sent på kvällen.
Så det så.
Häromdagen skrev jag om energidrycken TaHiro, som jag kallade för en bluff, eftersom den säljs till ett rövarpris trots att det inte finns någon forskning som stöder de hälsopåståenden som tillverkaren gör.
Men nu ska jag skriva några rader om en annan bluffdryck. Och i ärlighetens namn så framstår TaHiro i sammanhanget mest som en liten snattare i skuggan av en erfaren bankrånare när den jämförs med drycken Xango, en dryck som Läkemedelsverket nu enligt Aftonbladet beslutat att granska.
Läkemedelsverket måste till och med granska den enligt lag, eftersom de effekter som säljarna påstår att Xango har, gör att den juridiskt är att betrakta som ett läkemedel. Marknadsföringen är illegal, helt enkelt.
Xango är gjord av juice från frukten mangostan, och troligen helt ofarlig att dricka. Men den säljs till hutlösa priser (långt mer än TaHiro) och med argument om att den har effekt på sjukdomar som cancer, allergi, smärta, parasiter, virus och svamp.
Xango säljs genom så kallad nätverksförsäljning och säljkåren peppas med möten runt om i Sverige och andra länder. Nya säljare lockas med löften om stora förtjänster, men enligt den gamla kedjebrevsprincipen är det oftast folket uppe i toppen som tjänar mest.
Solen och jag kommer inte alltid överens. Anledningen är att jag, liksom många andra svenskar, har förmågan att underskatta dess styrka. Särskilt med ozonhål och allt sånt. Detta har lett till en hel del trubbel genom åren, som solfrossa och vid ett tillfälle faktiskt riktiga brännskador på axlarna med stora blåsor och sår.
Men man blir ju äldre och klokare, och smörjer in sig med solkräm. I söndags startade jag ett nytt Timell-projekt, nämligen bygge av ved- och cykelskjul bakom garaget. Det var hett som i Åmål, så innan jag gick ut slet jag till mig en tub solkräm om smörjde axlarna.
Förnuftigt. Tyckte jag. Då.
Insåg inte riktigt att krämen ifråga var avsedd för Lilla Larsson och andra personer i blöjålder. Solskyddsfaktor 25. Så nu ser jag ut så här:
Fläskig mage kan många skryta med. Men inte bäjkonrygg…