Bloggar

Katten Pejst

3 Comments

Katten Pejst regerar på mitt skrivbord just nu. Fast det är ju ingen katt, utan bara en fyndig försvenskning av begreppet cut and paste, eller klipp och klistra som vi säger på svenska.

Den fyndiga försvenskningen har jag lånat från en numera avsomnad blogg som hette just så.

Och Katten Pejst regerar, eftersom jag sysslar med den ofantligt urtrista uppgiften att lägga in skvalpande nyheter som hamnade mellan stolarna när vi flyttade en databas från Göteborg till USA och sedan till Västerås.

Två månaders nyheter, ungefär 800 artiklar skulle jag tro, ligger och väntar på sin rätta plats. Eller förresten, jag har nog Katten Pejstat 50 nu, så det är väl 750 kvar. Och allt behöver vara klart den sjunde september, för då firar Foodwire 9-årsjubileum med att inviga sin nya sajt.

I-landsproblem, Resor

Praktiskt och lite skrämmande

1 Comment

För alla er som gillar snabbmat, kommer här ett tips som jag norpat skamlöst från senaste numret av Internetworld: Snabbmatskartan, en sajt som använt sig av Google Maps för att göra en karta över alla snabbmatsställen i USA.

bild-4.pngPraktiskt? Ja, kanske. Men samtidigt lite skrämmande. Eftersom jag ska åka till Chicago i november, gjorde jag en koll och fick fram kartan härintill. Om du vill se en större variant kan du klicka på bilden, annars kan jag informera dig om att det finns 149 snabbmatsrestauranger i stadens centrala delar. Nästan hälften, 71 stycken, är McDonald’s. I Greater Chicago finns det 266 snabbmatsrestauranger.

Nu är visserligen Chicago en enormt stor stad med svenska mått mätt. Och det är också staden där McDonald’s har sitt globala huvudkontor. Men ändå.

Du som vill ha riktigt mycket att bita i, ska dock inte åka till Chicago, utan till Houston, Texas. Där finns 480 snabbmatsställen.

Lite av varje

Tack, hej då

7 Comments

Blev precis intervjuad av Radio Väst om nedläggningen av grönsaksfabriken Topp i Brålanda.

Intervjun gick jättebra, det var riktigt kul.

Men så tar det slut. “Tack ska ni ha”, säger programledaren. “Tack, hej då”, säger krögaren Rickard från Trollhättan. “Tack, hej då”, säger jag.

Och lägger på luren.

Det kanske jag inte skulle gjort? Programledaren kanske ville säga något under låten? Eller? Äh, i så fall ringer han väl igen.

Känner mig nästan lite uppspelt.

Men så tänker jag på Brålanda. För dig som inte vet, så är Brålanda ett pyttelitet samhälle ute på den lilla slätten i Dalsland. Jag åker förbi ibland, exempelvis på väg till fjällen för att åka skidor.

Fabriken startades av en driftig herre vid namn Carl Axel Topp i slutet av 60-talet. Idag jobbar drygt 65 personer på företaget, men många fler har sin försörjning därifrån. Odlare, underleverantörer, och andra lokala företag har haft Topp som en stor och viktig kund.

Jag brukar inte vara sentimental över sådant här. Marknaden styr och förr eller senare hade detta inträffat. Men jag växte själv upp på vischan och därför gör det lite extra ont i hjärtat när jag tänker på alla familjer i Brålanda som drabbas av den här nedläggningen.

När man åker genom Dalsland slås man lätt av alla förfallna hus och igenbommade lokaler. Nu blir det ännu värre.

Tack, hej då. Ännu en tom fabrikslokal, och nya stämpelkort från A-kassan.

Livet har sin gång, men ibland känns den gången enormt dyster.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.