Årets upplaga av Livsmedelsdagarna har inletts på Hotell Tylösand i Halmstad. Jag ska strax ge mig iväg dit för att lyssna på kloka gubbar och gummor som pratar om intressanta ting.
Årets tema är självklart: Klimatmat. Fast jag måste säga att det var tämligen fingertoppskänsligt av arrangerande Livsmedelsföreningen att redan i slutet av förra året (jag misstänker att man böjade planeringen då någon gång) klura ut att detta skulle vara på allas tungor i september 2007.
Det jag ser mest fram emot är att få höra hur brittiska Tesco – som alltid är föregångare inom snart sagt alla områden – tackla miljöfrågan.
Hur ofattbart coolt kan det bli? Jag måste iväg tidigt och smiter före alla andra, men skriver ett meddelande på brödrostens lilla whiteboard. När min älskade familj masar sig upp och sätter en brödskiva i brödrosten, ploppar sen mitt meddelande upp på brödskivan. Nåt sånt här, till exempel:
“God morgon! Tyvärr är smöret slut.”
(Shit, nu snackar Ernst på radion. Vänta, måste stänga av.)
Jag berömmer mig av att vara tämligen onördig (människor i min omgivning garvar nog högt åt detta, men skit samma) och det är därför föga förvånande att det finns andra som vet mer än jag om öl.
Han vet till exempel förtälja att det öl jag kallade världens beskaste, inte alls är världens beskaste. Det dyraste är dock dyrast, åtminstone när man talar om produkter som säljs kommersiellt.
Och jag säger till mitt försvar att jag har inget försvar. Uppgiften om att Imperial Pilsner är det beskaste ölet har jag fått från Samuel Adams svenska importör Galatea, via en PR-byrå. Och jag har INTE dubbelkollat.
Så, nu ska jag gå och ställa mig i skamvrån. Med radion på.
En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.
